angeliqua

Idag var jag ju som sagt på ett skrädderi för att sy in min brudtärneklänning. Allt gick jättebra, hon nålade allt och så, fram till att vi ser att det fortfarande sitter ett larm på klänningen. Pga detta kunde sömmerskan inte nåla klänningen hela vägen ner och så, asstörigt. Och ärligt talat så flög tanken "omg, det ser ut som att jag stulit klänningen" igenom mitt huvud. Fyyfan, vad jag skämdes. Stod typ bara där och pratade på och låtsades som att det inte var den här tanken vi båda tänkte. Det är så pinsamt, för hon känner ju inte mig. Hon vet ju inte att jag inte på något vis skulle behöva göra ngt sådant. Inte för att jag skulle göra det annars heller, haha. Men åhh, whatever vi 'sopade' det under mattan. Jag ringde mamma med, så hon fick komma med kvittot, så gick vi tillbaks till affären där de bad så hemskt mycket om ursäkt. Men guud vad jag var irriterad. Liksom jag kände det som att jag hade blivit värsta förudmjukad och kränkt :P. Fast jag läser också alltid in väldigt mycket i småsaker.. Anyway, så märkte både sömmerskan och tjejen i affären hur sjukt irriterad jag var, så de tar hand om allt nu. Tjejen i affären tog av larmet, och sen så ska hon skicka klänningen till sömmerskan igen. I don't have to do a thing! Höhöh det finns inget som är så bra som sådan service ;).

Pussss