Onsdag

Känner mig ganska likgiltig. Borde inte jag vara knäckt, ligga på marken och typ gråta och inte kunna sluta? Eller iallafall känna minsta ledsamhet? För just nu kommer det inga tårar, jag känner mig inte arg och inte ledsen, känns som att det inte spelar någon roll för mitt liv. Efter att chocken lagt sig igår, för det blev en chock på något konstigt sätt, så är det här allt jag känt. Likgiltighet. Typ, jaha, och nu då?

Samtidigt kan jag inte koncentrera mig på det jag behöver koncentrera mig på, även om jag inte är ledsen så kan jag liksom inte släppa det. Inte än iallafall.. Tror att allt även kommer bli lättare med tiden, och ja, till personen: Skönt att veta att du överlever utan dem som borde betyda mest för dig i hela världen. Du är så duktig..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0