Att stanna hemma på en lördagskväll.

"Mini och Jonna är fortfarande kvar i Stockholm så ikväll ska vi + Malin ut och äta på restaurang. Trevligt trevligt! =) Hade ju egentligen tänkt stanna hemma ikväll igen för att plugga till naturkunskapsprovet men vad fan...det är ju lördag. Så nu ska jag hoppa in i duschen och sedan göra mig i ordning. Ha en fin lördagskväll och tack för alla fina kommentarer! Puss & kram!"

Det här är från Kenzas blogg. Varför kan inte jag bry mig så lite? Stannar jag inte hemma idag så kommer jag inte prestera särskilt bra när det gäller min engelskainlämning. Å andra sidan hade jag haft skitkul om jag gick ut dit jag är bjuden. Men nej, här sitter jag, har precis öppnat Word och ska börja med den satans uppsatsen.  Det är väl så här det är att gå på IB. Åhh, känns bara som att vi ALDRIG bara "inte har någonting på gång". Det är alltid saker vi måste prestera i, om och om igen, i alla ämnen. Just nu hatar jag IB och alla höga krav vi ställs inför varenda jäkla vecka. Hade jag inte fått tillbaks min svenskauppsats med en 5-6a så hade jag förmodligen varit ute med mina vänner nu. Men så fick jag ju det satans betyget på den jäkla uppsatsen. Den här engelskauppsatsen måste bli bra, den bara måste det. Att skriva är min grej, just nu är det till och med det enda jag verkligen känner att jag i framtiden hade velat jobba med. Jag ska inte ligga på medel där. Medel kan jag ligga på i franska, matte och environmental. I svenska och engelska vill jag ligga över genomsnittet. Hade inte räknat med att ligga på topp i engelska A2-HL, men för fan, i svenska borde jag väl ändå kunna göra tillräckligt bra ifrån mig för det? Hur fasen kunde jag få den där 5-6an? Fick 6:or igenom hela prib, tror inte jag fick en enda 5a, och så får jag i princip det nu, när skalan till och med ändrats från 1-6 till 1-7. Är besviken på mig själv. Det är den värsta känslan någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0