angeliqua

Min torsdagskväll har varit ganska jobbig, och det här inlägget blir inte positivt.

Fällde en onödig men skämtsam kommentar som min mamma inte uppskattade. Fick en rejäl utskällning där min kära mor lyckades trycka på diverse känsliga punkter. Utan att tänka på det såklart. Det var som att hon tryckte på en knapp, och efter det så forsade tårarna oavbrutet. Hon ser verkligen inte att saker hon säger har inverkan på mig. Att hon sen upprepar exakt dem ord som en annan viktig person sa till mig för några månader sen och som jag sedan dess försökt smälta tar så himla hårt. Sedan ser hon inte hur hon påverkat mig. Jag gick bara där ifrån, orkade inte sitta kvar där. Tror ni hon förstod att jag blev ledsen? Icke sa nicke, hon tror att jag suttit på mitt rum och surat som en liten femåring hela kvällen. Uppfriskande att se hur bra ens föräldrar känner en.

Undrar lite om det ligger någon sanning i det som mina båda föräldrar nu sagt till mig. Kanske är så att jag, iallafall när det gäller dem, inte är särskilt omtänksam. Jag vet inte alltså. Vet inte varför jag tog allt så hårt heller. Kanske bara är min utmattade kropp och hjärna som låter mig få utlopp för känslor jag inte haft tid att känna på sistone. Och så hans satans sms igår. Kan han inte bara låta mig vara ett tag och sluta vara så himla patetisk? Och att en annan släkting visat att hon vill ta upp kontakten igen känns inte heller bra. Är så himla splittrad. Vet inte vad jag ska tycka eller tänka om något. Har inte tid till att tycka eller tänka igenom något heller nu. Skolstressen tär på en. Usch, längtar tills imorgon, då jag förhoppningsvis vaknar någorlunda gladare. Ska simma imorgon efter skolan, sen kommer Ines hem till mig och så ska vi laga enchiladas :), det ska iallafall bli trevligt. Blir väl antagligen dock mer som en therapy session för mig, då jag inte fått prata av mig om det här än.

Nej, nu ska jag sova. Har insett att jag inte kommer få något mer gjort idag. Godnatt!
Angeliqua