Dagarna bara går

Skolan startar om mindre än två veckor. Och jag är både lättad och ångestfylld. Har ändå ägnat en så stor del av de senaste veckorna åt att oroa mig över det, så då är det väl lika bra att den sätter igång. Är det skola så är det iallafall normalt att plugga. Att sitta inne på sommarlovet och göra samma sak känns dock inte rätt. Men det visste jag redan förra sommaren. En stor del av sommaren 09 skulle bestå av skrivande på min extended essay och word lit, vilket den gjort. Eller ja, lite iallafall. Lyckligtvis har jag hunnit med annat också. En härlig weekend i Neapel, en jättetrevlig sommarjobbsvistelse, en underbar artonårsdag (eller artonårsvecka som jag lärt mig att kalla det) och, som perfekt avslutning på det hela, en jäkligt lyckad vecka i Montenegro. Jag är trots allt nöjd med den här sommaren, jag har lärt mig otroligt mycket på många olika vis. Prövningarna fortsätter att välla in, men de måste helt enkelt bara tas itu med. De försvinner inte bara. Idag känner jag mig bara otroligt lugn för att ha så mycket att oroa mig över.


Amos Lee passar mitt nuvarande humör väldigt bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0