When we were winning

Jag kommer aldrig att få se Broder Daniel live. Kanske lika bra det. Varför förstöra så fin musik med en massa bilder av en fullt svartklädd publik som är så inne i sitt utanförskap att de glömmer att leva. Nej, tacka vet jag Håkan Hellström-eufori. Ni får ursäkta mina fördomar. Tanken med inlägget var att leverera en väldigt fin låt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0