angeliqua

Två dagar kvar av 2009. Listbesatt som jag är kommer nu min egen sammanfattning över de låtar som gått varmast i min iPod 2009. Direkt rippat från lastfm, såklart.

1. Lars Winnerbäck - Timglas

 

2. Lars Winnerbäck - Om du lämnade mig nu

3. Melissa Horn - New York

4. The Killers - Mr. Brightside

5. Joshua Radin - Only you

6. The Sounds - Night after night

6. Håkan Hellström - Kom igen Lena!

7. Håkan Hellström - Ramlar

7. Paolo Nutini - Candy

8. Kent - Vals för satan (din vän pessimisten)

 

8. The Killers - Glamorous indie rock and roll

8. The Killers - Somebody told me

9. Håkan Hellström - Hurricane Gilbert

10. Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

 

Finfin lista från ett finfint musikår.

Klänningen fanns inte i mindre storlek. Bummer. Nu m-å-s-t-e jag ju helt enkelt äta upp mig istället. Fast seriöst, förutom nyårsklänningsproblemet så var det en helt okej dag på stan idag. Avslutades med världens godaste kebabtallrik. Det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på den. Herregud, jag blir mer och mer lik Homer Simpson för varje dag som går. Hur ska jag göra med klänningen? Det får helt enkelt bli nålar i sömmen eller något. Ifall inte första idén fungerar vill säga.

Har ni någonsin spelat kortspelet Neger och President? Jag vet, jag vet *aaaaaaaaa, panik, hon sa ORDET*. Strunta i allt det där nu, för jag har hittat en facebookgrupp som ni bara kan skratta åt om ni lägger er moral åt sidan. "Obama förstörde Neger och President" heter den. Description: "Some time ago blev Barack Obama president i USA vilket nu har blivit ett problem här i Sverige då vi inte längre förstår hur vi ska spela neger och president. Hur vi än gör så vinner alla, och vi behöver en lösning."

Är det superfel av mig att skratta? Nej, jag får lov. Min pappa kommer ju från Afrika. Ni däremot, sluta dra på smilbanden. Rasister. Ha. Ha.

Idag närmade jag mig för första gången sedan lilla julafton stan för ett ynkligt försök till att fynda. Det g-å-r inte. Jag avskyr mellandagsrean. Varenda år ger jag det ett halvhjärtat försök som alltid slutar med att jag går omkring med ett svart moln över huvudet. Sådan ilska kan verkligen bara alldeles för varma affärer med alldeles för lite kläder locka fram hos mig. Ändå ska jag alltid försöka. Jag förstår det inte. Det blev iallafall ett par nya pumps. Det var mitt mål. Ska in imorgon också, dock inte för att handla själv. Jag vägrar. Nej, jag ska ackompanjera Ines och hennes underbara (ha-ha) systerdotter. Varenda gång Ines är barnvakt är jag plötsligt också det. I wonder how that works. Måste förbi Entré också. För även om nyårsoutfiten verkade vara fulländad med de nya pumpsen, så visade en ny provning av klänningen någonting annat. Den är för stor (tackar min lyckliga stjärna för att det inte var tvärt om). Hoppas systerdottern är medgörlig. Det finns väl McDonalds på Entré?

Breaking Dawn närmar sig sitt slut. Jag har aldrig haft så många undanflykter för att inte läsa färdigt en bok. För inte så länge sedan satt jag och samlade (och räknade) överblivna brödsmulor från min frukost på mitt skrivbord. Jag har även druckit två koppar gammalt kaffe, vikt alla mina kläder, lyssnat igenom ett helt album som jag inte ens tycker om på Spotify och kollat på Winnerbäck-videor på youtube. Jag vill inte att den här bokserien ska ta slut. Det har varit en fin höst med de här karaktärerna. Snacka om att jag dragit ut på läsandet så mycket som det bara går. Jag behöver en ny serie. För att göra sorgen mindre tung att bära. Efter att i månader ha velat kyssa Stephenie Meyers fötter har jag nu för första gången lust att skjuta henne. Varför begränsa det till fyra böcker? Vi hade kunnat följa de i hundratals år. De är ju vampyrer; de åldras inte. Vi hade lätt stannat kvar. Hon hade cashat in miljoner efter varje boksläpp. Alla hade fått det de ville. Skitkärring är vad hon är.

Grey's Anatomy är räddat. När Shepherd börjat se lite halvgrå ut, Mark rakat av sig skägget (inget smart drag) och Karev gått och gift sig kommer ingen mindre än snubben nedan in som ny resident. Vi kallar honom Dr McPerfect.

Igår så skulle jag till min mormor för julafton nummer två (den med alla femhundra små kusiner). När jag skulle klä på mig, så märkte jag att min mage inte längre har den omkrets som den brukar. Nej. Kläderna satt lite väl tajt runt helt fel område. Halvdeppig fick jag därför ta till den enda lösningen jag kunde komma på - Roberts garderob. Ingen flabbig mage som syntes då inte!

Efter att ha spenderat hela dagen med att gå och undra varför i hela friden det bara låg tre paket till mig under granen trodde jag minsann att den här julaftonen skulle bli ihågkommen som den (ursäkta uttrycket) FATTIGASTE någonsin. Men icke sa nicke. Nej, för sedan ringde det på dörren och in kom ingen mindre än vår kära Anna-Lena iklädd tomtekläder (ja, ni kan ju föreställa er reaktionen det framkallade i en grupp med människor som allihop var minst 14+). Vips började hon dela ut julklappar och vips så fick jag en superfin ny stereo. Ännu ett vips, och så svingade hon fram en massa paket som legat gömda och så hade jag även en supersnygg klänning, några supergrymma nya t-shirts, några superanvändbara hundralappar/presentkort, en superunderbar Melissa Horn-skiva och lite till. Precis som jag förutspått fick jag Håkan Hellströms live-dvd, som jag såklart redan har. Trodde kanske att den skulle komma ifrån någon välmenande släkting, men nej, den kom ifrån Robban och mamma, vars dvd-hylla då redan innehåller dvd:n ifråga. Fast jag klagar som sagt inte, jag är jättenöjd med alla klappar. Gud, vad materiell jag låter. Har även haft en otroligt trevlig dag/kväll med släkten. Bara för att nämna det liksom. Vi har ätit en massa julmat och druckit en massa julmust och glögg och öl och snaps och allt vad det heter. Sällskapsspelen åkte också fram efter ett tag. Och så hade vi snöbollskrig! Det fanns lätt tillräckligt mycket snö kvar på marken i vår trädgård för att kalla det här en vit jul. Finfint.

............... älskar verkligen stereon dock. All släkt i världen kan inte överträffa den i trevlighet. Aa, den är så fin att det gör ont. Man hade ju nästan kunnat tro att jag ätit min spenat var dag (ha-ha). GOD JUL!

Jag vet att det bara är två dagar till jul, men julmusiken nästlar sig helt enkelt inte in på min blogg. Den finns ju ändå vart man än går. Istället får ni en liten "dagens" i form av Bright Eyes Lua. För att jag för tillfället inte är supersprudlande jätteglad. I'm working on it though.

Det är jul. Alla städar. Allt ska vara rent. Slutsats: jag borde också städa. Speciellt som jag inte sett röken av mitt skrivbord sedan i mitten av oktober sådär. Jag menar, det står där. Grejen är bara att det lika bra hade kunnat vara ett pappersberg utan att någon hade märkt någon skillnad. Antar att det bara är att sätta igång. Tragiskt nog hör jag en svag röst i bakhuvudet som ifrågasätter om jag verkligen kommer palla att slutföra det här. It's getting stonger by the minute. Så det är väl bäst att jag börjar nu. Håkans live-dvd är på i bakgrunden. Helt genialt att ha världens bästa spelning förpackad på en liten dvd. Jag är så glad över att vara tonåring på 00-talet att det inte är sant.

Jag har feta skoskav av mina vinterskor, men måste tvinga mig ut idag för att komma igång med julklappsinhandlingen. Kan ju inte precis smälla på mig mina Converse, så det blir att halta runt Malmö i mina obekväma kängor. Och ja, jag vet, jag är ute i sista minuten precis som jag alltid är. Dessutom måste jag idag inhandla klappar till två julklappsspel, eftersom det verkar som att jag ska spendera hela min helg med sådana. Misstolka inte det där, för visst är det kul. Att spendera både lördagen och söndagen med det känns kanske dock lite mycket för min redan sinande christmas spirit. Detta innebär förmodligen att jag inte bara kommer att vara trött på snö, glögg, lussekatter och pepparkakor innan julafton. Nu kommer kanske till och med julklappsöppningen att ha en uttröttande aspekt. Haa! Okej. Vem försöker jag lura? Mitt materiella jag blir aldrig trött på paket. Bring it on, liksom. Nu måste jag verkligen ge mig ut i snöyran, tiden bara springer iväg. Adios!

Ungefär så upprymd som Håkan Hellström verkar ha varit under inspelningen av låten här nedan (eller som han alltid är när han är igång) är jag i skrivande stund. Är så jävla glad över att den här terminen är över! Ääääsch, skippar ödmjukheten: JAG ÄR SÅ JÄVLA STOLT ÖVER ATT JAG KLARAT AV DET HÄR! MAJORITETEN AV IB:S OMÖJLIGHETER ÄR NUMER AVKLARADE!

Dock så hittade jag en sjukt roande liten konversation i kommentarsfältet på en kent-video (ni får bortse från felstavningarna, eller helt enkelt bara skratta åt dem med):

toddzilla1794 (5 dagar sedan)
this aint ainglish

joemystudmuffin (5 dagar sedan)
no shit Sherlock. It's swedish..

toddzilla1794 (5 dagar sedan)
ok,so how do u say shut your ass in swedish then,huh?

joemystudmuffin (5 dagar sedan)
gee, I'm not shure, I'm from Denmark...

srbijaicrnagora4ever (2 dagar sedan)
"Stäng din röv" [Staen dinn roev]

Må väl!

Jag är kluven. Snö är otroligt kul att se på, mindre kul att röra vid. Det fick jag och Mia verkligen erfara när vi idag korsade vår skolgård och mot vår vilja blev tvingade in i ett snöbollskrig. Eller ja, krig och krig. Det kanske inte förtjänas att kallas så om det bara är ena sidan som kastar. Småkillarna fick iallafall se en mindre vårdad sida av Mia när hon blev argare än jag någonsin sett henne och började skrika fulheter efter dem. Själv antog jag den mer mogna rollen och släpade iväg henne från det anammande slagsmålet (som hon säkert startat ifall hon fått stå kvar). Och jag som trodde att jag var den aggressiva ut av oss två. Att säga att jag dog av skratt hade varit ett understatement. Vilket underbart sätt att avsluta sista skoldagen på.

Ignorerar alltså det faktum att jag egentligen avslutar dagen med TOK.

Eller dumma, dumma jag. Råkade precis delete:a min "gillas"-spellista på Spotify - en lista där jag sätter alla random, annorlunda men fina låtar som jag stöter på och som jag sedan kan ha på repeat utan att bli uttråkad när jag känner för att lyssna på någonting annat än det som finns i mitt iTunes-bibliotek. Har samlat låtar där i två månader nu, kan liksom inte bara samla ihop alla igen. Vet inte ens vart jag skulle börja. Nej, det blir att börja på en ny "gillas"-lista. Jag lär väl få ihop en ny härlig samling om ett tag. Fan.

"Facebook, sluta hålla på, vill du att jag ska döda dig eller?!"

Ibland så undrar jag om jag inte skulle må rätt bra av lite ilsketerapi. Det händer alldeles för ofta att jag ryter till för mig själv och i efterhand inser att det jag sagt inte verkar fullt friskt.

Efter en väldigt lång dag, som innehållit både final word lit och final extended essay-inlämningar sitter jag här helt slutkörd. Helt otroligt skönt att kunna stryka grej efter grej på deadline-schemat som jag på fullt allvar häftat upp på min vägg. Dock så är det inte dags att andas ut än. Först måste jag göra färdigt mitt matteprojekt samt plugga till matteprovet tills imorgon, göra färdigt ekonomiuppsatsen till torsdag och göra klart TOK-uppsatsen till fredag. Det är verkligen sista växeln man lägger i nu. Fast på fredag är det lov! Fyra dagar klarar vi av.

Härmed bryter jag mitt löfte om att inte påbörja läsandet av Breaking Dawn, i.e. fjärde boken i Twilight-serien, förrän årets sista deadline är avklarad. Vi vet ju allihop hur isolerad och okontaktbar jag blev under veckan då jag läste de tre första böckerna. För att inte tala om att skolan blev lidande (jag fick betala priset för det hela med några usla labbrapporter, en word lit skriven på en dag och lite annat fint). Fast så blir det inte nu, jag ska bara läsa några kapitel. Det är en hel vecka tills årets sista deadline är avklarad och jag vill läsa nu. Dessutom kan jag inte stanna uppe särskilt länge ikväll, för jag ska upp tidigt imorgon och fortsätta med pluggandet. Nästa vecka blir inte nådig. Oh my lord, säger jag bara.

PS. Extended är inte inlämnad, därav avsaknaden av ett "JAG HAR LÄMNAT IN DEN"-inlägg. DS.

Maja och gänget spelar på KB på lördag. Missar det dock. December är liksom inte rätt månad att lägga pengar på konserter. Dessutom bäddar nästa veckas hektiska deadline-schema (tisdagen är verkligen sjuk) för en lugn helg. Fast sedan är det lov. Lov och jul och chill och glädje och nyår och 2010 och studenten och sommar och ett pluggfritt år. Känns väldigt långt bort nu, även fast morgondagens inlämning är en väldigt viktig milstolpe på vägen dit. Jag längtar verkligen efter att få ta orden "Simon, here's my extended essay" i min mun, en gång för alla. Och sedan segla ut ur hans arbetsrum, hand i hand med kära Mia.

 

Klockan är 21:35 och jag har glömt bort att äta kvällsmat. Vad är det för en mor man har som inte tvingar ner en från rummet så man får någonting i sig? Fast vafan, jag ska inte klaga. Att tappa några kilon kanske inte är helt olägligt just nu. Så kom igen IB, ge allt du har nu, stressa mig.

Fucking hell. Fucking shit. Motherfucker-fucking-fuck-fuck-fuck-fuck. Breathe in. Breathe out. Nya tag imorgon. Två lektioner, sedan hem och skriva. Inte helt lätt att få en uppsats att hänga ihop när man tagit bort 300 ord som funkade som en jäkla brygga emellan två helt olika saker. Nej, jag kan faktiskt vittna om att det är fucking skitomöjligt. Fuckfuckfuck. Fuck. Shit. Fuck. Följande blogginlägg kan komma att ha en liknande karaktär till det här. Ni får ursäkta det. Tänk på att antingen så gör jag så här, eller så går jag och skjuter skallen av mig själv. Detta måste bara gå. Over and out.

PS. Fuck. DS.

Har ju redan berättat om min läskiga ovana med att alltid kolla vem som är online på pednet. Men kolla vilken guldklimp jag fann idag! Anders Carlsson har fortfarande kvar sin pednet-adress. Tror ni inte att det kan tyda på att det finns hopp om en eventuell comeback? Litegrann iallafall? Vi saknar verkligen dig, Anders!

Igår blev jag tvingad till att överge studierna för lite kvalitetstid med familjen. Systern och hennes pojkvän kom förbi för att äta söndagsmiddag och lite så. Efter middagen åkte våra töntiga sällskapsspel fram. Jag blev rätt nostalgisk faktiskt, riktigt trevligt var det. Anyhow. Vi spelade ett frågespel. Kvällens bästa var när jag och Alex fick en fråga om när p-nissar (läs det högt för er själva) introducerades i Sverige. Manliga lapplisor kallas tydligen så. Strax därefter följer en fråga om Kyoto-protokollet. Då säger mamma: "Nej, jag vet inte så mycket om det. Men läser man det baklänges blir det Tokyo". Ni kan ju tänka er hur länge jag och Alex låg dubbelvikta i skratt.

PS. Kyoto baklänges blir Otoyk. DS.

"Nej, Angeliqua. Nej! Du gillar inte pop-punk-pojkband. Det är inte okej. Det är under dig! Jag vet att du älskade Simple Plan när du var fjorton, men du valde Håkan Hellström framför de där killarna med färgat hår och alldeles för catchigt sound. Du undviker sådan där musik. Det är dåligt. Allt låter likadant. Du gillar inte det här!"

.. men fy fasen vad jag är trött på iTunes. Hur kan ett av världens mest använda program vara så uselt? Det hakar sig jämt, är sjukt svårt att ens få att starta och skapar nästan mer irritation än vad det gör nytta. Hur f*n kan de efter så många år inte ha åtgärdat de miljontals buggar som finns i programhelvetet? På min dator tar det så lång tid att starta att jag alltid sätter igång Spotify först och börjar lyssna där så länge medan iTunes sliter för att komma igång. Efter lite googlande har jag fattat att det inte bara är jag som har det här problemet. Helt jäkla ridiculous. Hur svårt kan det vara att göra ett välfungerande musikuppspelningsprogram? Winamp funkar ju bra, Windows media player likaså. Kan hända att Apple med detta försöker främja sina hemska Macs, där programmet ju verkar funka felfritt. Himla ruttet av er Apple.

Fick precis glädjande nyheter om att kära Lars Winnerbäck, som ju gjorde en helt underbar konsert här i Malmö för några veckor sedan, kör sommarturné nästa år också. Jag gick givetvis genast in och kollade turnéplanen för att då upptäcka att hans enda spelning i Skåne blir i Landskrona. Landskrona! What the hell? Inser han vilken jädrans liten håla det är? Jag hatar den staden. Helt otroligt, Landskrona? Är han seriös?

Oavsett om det är normalt eller ej, så är jag just nu väldigt arg på den där snubben.

Igår fick jag erfara att vissa saker aldrig släpper. Till exempel kärleken till vissa pojkband. Igår så satt nämligen jag och min bästa vän på övervåningen i hennes sköna hus och tog det lugnt när vi plötsligt hörde ett intro till en viss Westlife-låt. Idol stod på där nere, så vi tänkte väl att det bara var den där lill-Erik eller något. Tills sången kickade igång..

Ines: OH MY GOD, DET ÄR DEM!
Jag: OH MY GOD!!!

(Två väldigt klumpiga artonåringar dunsar ner för trapporna och rusar in i vardagsrummet där Ines föräldrar och deras vänner sitter och snackar i lugn och ro.)

Ines: AAAAAAAAAA
Jag: IIIIIIIIIIIIIIIIIII
Ines: Fy faaaaaaan vad snygg han har blivit!!!!!
Jag: Vem av dem? Han med håret?
Ines: Jaaaaaaaa
Jag: Jaaaaaaaaaaaaaaa!!
Ines: Detta är min favoriiiitlååååååååååååååååt!
Jag: WHEN YOU'RE LOOKING LIKE THAT, THAT, THAT, THAT

Så där fortsatte det tills de var färdigsjungna. Stackars Ines föräldrar. När vi var färdiga så satt de dock där med belåtna miner och sa något i stil med "Westlife, va?". Och så fick vi skamsna lämna rummet.

Se-ri-öst. Hur mycket ljud kan det komma ifrån en skock fyrtioplussare? Mycket! D-u-d-e, det var meningen att jag skulle äta med kackelgänget, men jag blev tvingad att dra mig tillbaka upp på mitt rum pga allt struntsnack. Deras babblande innebär även att maten blir klar typ aldrig. I skrivande stund hör jag den lilla tvååringen som också är här (hennes mamma kunde inte hitta barnvakt) skrika "Vaar är katten?!". That's my queue; måste gå och rädda Findus. Thank god för att jag har en extrafamilj i Oxie.

Enligt min mamma så är IB 2:orna sorterade till andra års-eleverna i årets skolkatalog. Så får de inte göra! Ett sådant fel får inte inträffa under vårt sista år. Vad förnedrande. Och det blir värre:

Mamma: "Ja men, först kommer ju treorna"
Jag: "Men mamma, jag går i trean"
Mamma (lyssnar uppenbarligen inte): "Nej, för först kommer treorna och sedan kommer tvåorna"
Jag: "Mamma, jag GÅR i trean"

Helt otroligt? Kvinnan verkar på allvar tro att vi räknas som tvåor. Som att prib aldrig hände liksom. Ytterst nära att jag startade ett tredje världskrig över det här. Som den mogna tredjeklassaren som jag ju är, valde jag dock att backa. Det återstår att se om hon hade rätt om klass-sorteringen. Har hon det lär någon få ett kok stryk imorgon. (Givetvis inte av mig, jag kan inte slåss.)

Det gör ont att säga det här, fast jag undrar om inte Kent förtjänar att kamma hem en grammis för årets bästa svenska album. Förlåt Lasse, förlåt. Det är liksom så här att även om Winnerbäcks nya album är älskvärt så är Kents helt fenomenalt. It's like my own personal brand of heroine, för att halvquota en viss tonårsromanskaraktär. Anser fortfarande att Lasse är betydligt duktigare än Jocke Berg, men i just det här fallet så segrar nog faktiskt den sistnämnda. Nedan finner ni Vals för satan (din vän pessimisten). Titeln avskräckte mig seriöst lite till en början. Dock så är jag helt såld på den nu. 2:56 in, säger jag bara.

Stressen är tillbaka och jag verkar vara helt okapabel till att få någonting gjort. Ingenting har varit lätt idag. Visst ska man ha sådana dagar också, men inte när man har så mycket som behöver göras. Vill bara få alla måsten avklarade så jag kan leva mitt liv så som jag vill, göra det jag vill, åka dit jag vill. I den mån som är möjlig.

And the countdown continues.. Lördagen den 22:a maj hittar ni mig och mina favoriter i världens finaste klänningar utanför Hilton i Malmö. (Tänkte bara tipsa eventuella friare om att det kommer att finnas en massa ögongodis där den kvällen.) Skoja. Fast det stämmer ju dock. Hö-hö. En sak bara. Att balen är den 22:a maj innebär att den 23:e maj kommer att bli något 'seg'. Den 23:e maj innebär för mig, Emma, Vix och några till dagen innan våra sista exams. Det lär ju inte bli särskilt mycket pluggande den dagen liksom. Dock så tror jag att mitt sista franskaplugg kommer att bestå av att titta på en massa franska filmer och läsa franska tidningar. Typ. För att komma in i det liksom. Kanske slår jag till och med min kära farmor en pling den kvällen. Hon blandar ihop engelskan och franskan så mycket att man gör bäst i att helt enkelt enbart prata franska med henne. Så gör jag nog. Farmor, vänta dig ett samtal från ett pratsuget, bakfullt barnbarn den 23:e maj nästa år. Vi kan prata så länge du vill.

Bal den 22:a maj alltså.

Morgondagen ska jag spendera med Håkan Hellström. Nästan. Han och bandet släpper en live-DVD tillsammans med Peace and love imorgon. Enda alternativet är ju därför att bege sig mot en skivaffär för att inhandla denna skatt. Är liksom tvungen. Trots en word lit och en extended essay som pressar lite på tillvaron. Och lite TOK och en ekonomi IA. Det är Håkan. Jag måste. Det är material från spelningen i Borlänge i somras som kommer göra mig sällskap i tv-soffan. Den som över 30000 såg på plats, men som jag missade. Den som jag grät en skvätt över. Eller två. Eller tre. Eller.. Ja, ni fattar. Jag var inte särskilt glad över att missa Peace and love i år. Eller Roskilde. Eller Hultsfred. Den svenska (vet att Roskilde ligger i Danmark) festivalsommaren 2009 var helt sjuk och jag lär aldrig förlåta mig själv för att ha missat den. Lite tröst imorgon. En liten refill så att inte fjortiskärleken till Sveriges enda riktiga kung (har aldrig gillat Carl Gustav särskilt mycket) falnar helt.

Förövrigt så känns oktober 2010 rätt avlägset. Nedräkningen har dock börjat. Nästa år blir ett fint år.

Sprang på ett facebook-event precis.

"Möt statsministern på Malmö Högskola."
Date: Wednesday, December 2, 2009
Time:10:00am - 11:00am
- 1 confirmed guest.

Stackarn.

Idag jagade Mia en främmande mans vante mitt ute på en av Malmös mest trafikerade gator. Hon har aldrig kommit överens med vinden, den stackaren. Vanten flög och hon följde efter. Och jag skrattade. Ungefär lika mycket som jag skrattade åt kvinnan som spatserade omkring i vår skola idag, iklädd något som närmast kunde liknas vid en våtdräkt. Eller åt den stackars ettan som i eftermiddags gick rakt in i en vägg, bokstavligen.

Idag var en glad dag.