Jag var nog rätt snäll 2009 med

Efter att ha spenderat hela dagen med att gå och undra varför i hela friden det bara låg tre paket till mig under granen trodde jag minsann att den här julaftonen skulle bli ihågkommen som den (ursäkta uttrycket) FATTIGASTE någonsin. Men icke sa nicke. Nej, för sedan ringde det på dörren och in kom ingen mindre än vår kära Anna-Lena iklädd tomtekläder (ja, ni kan ju föreställa er reaktionen det framkallade i en grupp med människor som allihop var minst 14+). Vips började hon dela ut julklappar och vips så fick jag en superfin ny stereo. Ännu ett vips, och så svingade hon fram en massa paket som legat gömda och så hade jag även en supersnygg klänning, några supergrymma nya t-shirts, några superanvändbara hundralappar/presentkort, en superunderbar Melissa Horn-skiva och lite till. Precis som jag förutspått fick jag Håkan Hellströms live-dvd, som jag såklart redan har. Trodde kanske att den skulle komma ifrån någon välmenande släkting, men nej, den kom ifrån Robban och mamma, vars dvd-hylla då redan innehåller dvd:n ifråga. Fast jag klagar som sagt inte, jag är jättenöjd med alla klappar. Gud, vad materiell jag låter. Har även haft en otroligt trevlig dag/kväll med släkten. Bara för att nämna det liksom. Vi har ätit en massa julmat och druckit en massa julmust och glögg och öl och snaps och allt vad det heter. Sällskapsspelen åkte också fram efter ett tag. Och så hade vi snöbollskrig! Det fanns lätt tillräckligt mycket snö kvar på marken i vår trädgård för att kalla det här en vit jul. Finfint.

............... älskar verkligen stereon dock. All släkt i världen kan inte överträffa den i trevlighet. Aa, den är så fin att det gör ont. Man hade ju nästan kunnat tro att jag ätit min spenat var dag (ha-ha). GOD JUL!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0