angeliqua

Hur varmt är det i en bastu? Jag menar, vart går gränsen till bastu-varmt? Hemma i mitt sovrum är det just nu 27.6 grader, det måste fan ligga i närheten.

Måste verkligen sova, men det är ju omöjligt här inne. Går snart ut och lägger mig på en av solstolarna i trädgården.

Idag fick jag höra kommentaren: "Och du, du är väl lite blå i kanterna? Du vet, lite sådär.. bästis med Reinfeldt?"

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta.

Nu är det ju faktiskt sommar, och då vill man ju kanske inte tro att Malmöfestivalen (som börjar samma vecka som skolan börjar) närmar sig med stormsteg. Men nu verkar stora delar av festivalprogrammet vara spikat. Hoppas verkligen inte att det är hela, för sanningen är att de inte har ett enda verkligt dragplåster till årets festival. Visst, jag är ju superlycklig över att äntligen få se Jonathan Johansson, men han är ju sorgligt nog inte superstor i vårt avlånga land. Veronica Maggio och Markus Krunegård är kanske ganska välkända, men så har de arrangerat det så dåligt att de spelar samtidigt, i två olika delar av Malmö. Hur gör man där egentligen? Kan inte köra halva/halva, det hinner man aldrig. Väljer väl Maggio antar jag, men det svider att missa Markus av den enda anledningen att Veronica Maggio spelar samtidigt.

Annars hittar man Peter Broderick (skön dansk snubbe), Miss Li, Timbuktu, Loney, Dear (upptäckte faktiskt de idag, underbart band), The Guild, Anna Järvinen, Deportees, Johnossi (tänkte att jag kanske äntligen kunde upptäcka det där 'underbara bandet') och The Sounds i mitt konsertschema. Så har vi ju The Soundtrack of Our Lives också, men den där Ebbot skrämmer mig.

Känner på mig att organisatörerna sitter på några namn till avslutningen på fredagen. Stora scenen kan väl inte stå tom efter klockan åtta sista kvällen? Kom igen nu kära bokare; pressa, pressa, pressa på Håkan! Okej, förstår att det kan vara svårt att få dit en KUNG som bestämt sig för att bara göra tre spelningar i sommar. Dock blir Timo, Winnerbäck eller Moneybrother nästan precis lika bra. Vi nöjer oss med en timme med en ut av dem, lovar!

Håkan Hellström gjorde som väntat ett helt magnifikt uppträdande på Peace and love i år, iallafall enligt Aftonbladets recensent Håkan Steen. Fem plus, det får inte många. Men det får Håkan, för Håkan slår allt. Det är svårt att tro att han är så stor som han är. I min umgängeskrets är han "den där Håkan som Angeliqua gillar". Om ni bara visste.

Har suttit och indulgat mig i videor på youtube ifrån igår. Jag behöver väl knappast gå in mer på det faktum att jag inte är superlycklig över att ha missat gårdagen. Jag borde ha varit där, verkligen. Satt här 00.00, då jag visste att Håkan äntrade scenen och kände mig alldeles hopplös. Varför var jag inte där, varför såg jag inte till att vara där? Det är alltid så med mig. I efterhand så sitter jag och tänker att jag borde gett mer för att få som jag ville. Anledningen kanske är att jag aldrig ger allt. Nu låter jag väldigt klyschig, men vad har egentligen hänt med Carpe Diem, fånga dagen? Finns det fortfarande folk som tänker så?

Gårdagen måste iallafall ha varit underbar och jag kan inte mer än att hoppas på att Lisebergskonserten blir lika bra. En sak till! Att hitta någonting skrivet om Jonathan Johanssons konsert verkar vara omöjligt. Ifall ni var där, och ser det här, så ladda upp videor på youtube eller berätta om hur det var! Vilka låtar körde han?

Minus frisyren så kan inte ens de mest inbitna Winnerbäck-hatarna uttala sig negativt om nedanstående klipp. Det är fint, det bara är det. Och jag önskar såklart att jag varit där. Precis lika mycket som jag önskar att jag befann mig på samma festival nu, eftersom Lasse W i skrivande stund gör sin tredje spelning för veckan. Om en timme är det dags för dubbel-J (även känd som Jonathan Johansson) och om två och en halvtimme går han med stort H upp på scen. Jag är så ledsen över att missa det att jag inte vet vad. Fast nu handlade det ju inte om Håkan Hellström utan om att jag ville visa er ett väldigt fint Winnerbäck-klipp. Låten heter Timglas.

Jag är inte i Borlänge.

Ett datum som tåls att kommas ihåg. Igår förlorade vi en av vår tids största legender. Reaktionerna man fått under dagen har varit splittrade. De flesta är djupt berörda av vad som hänt, medan andra mest diskuterat de senaste årens kontroverser. Jag kommer att komma ihåg Michael Jackson som det musikaliska geni han var. The king of pop, som det ju heter. Vad som inträffat på senare tid kommer jag helt att bortse ifrån. Han förtjänar att bli ihågkommen för det han åstadkommit för popmusik världen över; mycket mer än vad någon annan någonsin gjort eller kommer att göra för samma genre.

"Michael Jackson was a brilliant troubadour for his generation, a genius whose music reflected the passion and creativity of an era. His artistry and magnetism changed the music landscape forever."

Idag har det diskuterats religion, resor och metaforisk fetma.

Japp, gjorde faktiskt det här inlägget bara för att jag ville få med det där uttrycket som Ines verkar tycka är fullt normalt. Metaforisk fetma alltså. Vi snackade om Nils. Är ni nollställda än?

"YouTube is down for maintenance and will be back shortly." Min värsta mardröm har besannats.

(Lovar förresten att börja blogga som vanligt snart igen, nu ska jag dock gå och lägga mig så att jag kan vara någorlunda pigg mot mina älskvärda gamlingar på jobbet imorgon. Sommarjobbet på äldreboendet ni vet.)

Det här känns verkligen som en rad inlägg signerat Kenza (minus allt festande), men nåja, såhär får det bli!

Lördagen skulle ju som nämnts i förra inlägget spenderas på Capri, vilket den också gjordes. Vi var ute jättetidigt och sprang förbi en jättetrevlig marknad där vi köpte med oss en liten picknick att äta på den fina ön vi skulle till. Det blev vin, bröd, pålägg och körsbär. Lite halvt osvenskt sådär! Efter marknaden följde ett ihärdigt letande efter stället där båtarna avgick, så som det brukar bli när Robban går i täten.

Väl på Capri möttes vi av en jätte, jättefin hamn. Det var kärlek vid första ögonkastet, vill verkligen tillbaks! Trots den fina ön var jag mest asförbannad. Vi skulle nämligen hitta in till centrum, där själva staden Capri ligger, men snirklade (såklart på Robbans begäran) bara omkring i en massa bostadsområden. Har nog aldrig svurit så mycket åt stackars mamma och Robert i hela mitt liv, haha. Det var obeskrivligt varmt, och vägen gick bara uppåt hela tiden. Ni kan ju tänka er hur det var att ta sig uppåt för de backarna när man inte rört på sig sedan i december! Negativiteten sipprade dock bort när vi väl kom fram. Otroligt fint var det, och efter att ha tagit en glass däruppe började vi, till min stora förnöjelse, promenera neråt igen. Vi hittade en jättemysig park där vi avnjöt våran picknick på en fin berså med en otrolig utsikt (bild nedan). Resten av dagen på Capri spenderades med sol och bad på en fin strand. Älskar verkligen den där ön! Till mat på lördagskvällen blev det en fullständigt underbar pizza med mozzarella, färska tomater och lite sådär. Den har verkligen stannat i minnet så ni får räkna med att den tas upp i alla samtal ni har med mig en tid framöver. Älskar verkligen mat. Haha. Och så några bilder!

Jaa ni, kära läsare. Får väl ta och dra igenom min underbara italienresa en gång för alla så att jag kan komma igång med mitt vanliga nutidsbloggande igen.

Resan fick absolut ingen bra start när vi väldigt vinglande (av vinden, inte av någonting annat) i full storm tog oss över bron i styvfarföräldrarnas lilla bil. Något läskigare hade jag aldrig varit med om, det vill säga tills vi kom på det plan vi skulle åka med. Det ursprungliga planet hade gått sönder, vilket resulterade i att vi fick åka med ett gammalt, gammalt plan daterat sisådär 1985. Jag var inte glad, och blev inte gladare av den väldigt skakiga starten. Usch, det var utan tvivel den värsta flygresan jag någonsin varit med om!

Lyckligt nog vände oturen så fort vi landade. Jag var allra först ur planet, väldigt ivrig över att äntligen få komma ut, och möttes av både strålande flygpersonal och sol. Tjugosju grader var det där ute på flygplatsen så att behöva gå in i kylan igen för att hämta bagaget var inte jättekul. Väl framme på hotellet blev det en snabb dusch innan vi gav oss ut för att hitta ett trevligt matställe, vilket vi verkligen gjorde! Ville vara sådär lite halvt italienar-maffiosig och beställde in en Pasta Cosa Nostra medan jag ängsligt såg mig omkring efter svartklädda, mustaschprydda, cigarr-rökande män som eventuellt skulle reagera. Några sådana hittade jag dock tyvärr inte (såg inte en enda typisk maffia-människa under hela resan, sjukt tråkigt!). Maten var underbar. Eller iallafall allas utom mammas, hennes otur med maten började redan första kvällen och fortsatte sedan varenda kväll, stackarn. Efter maten blev det att promenera tillbaks till hotellet längs Neapels mörka gator för att sedan kunna vakna tidigt nästa dag, då vi skulle till Capri. Bilder finner ni nedan, dock inte alla, tog över 200 stycken.

Jovars, imorgon bär det av till Italien. Jag klagar då inte, hihi. Fem dagar fyllda av värme, pizza, pasta och italienare. Inte helt fel, nej. Då bloggen inte kommer att uppdateras därifrån så tänkte jag lämna er med någonting alldeles speciellt som tåls att tittas på om och om igen. Jag pratar chockerande nog inte om Håkan Hellström. Inte heller om Timo Räisänen eller Joel Alme.

Tillsammans med Ines har jag upptäckt världens coolaste svensk. Hon heter Pella Wikingsson och är dotter till briljanta Fredrik Wikingsson. Nedan ser ni ett av fem underbara klipp som alla återfinns på youtube. Titta på dem.

Att min blogg inte är ett ställe där det snackas mycket fotboll är ingen nyhet. Vid sådana här tillfällen kan jag ju dock inte vara tyst. För även om det bara var mot Malta och Zlatan bara gjorde ett mål så var det mer än vad vårt landslag åstadkommit på väldigt, väldigt länge. Hade nästan glömt känslan. Nu kommer jag ihåg varför jag älskar landslagsfotboll så himla mycket. Grattis killar, grattis Sverige. Nu hoppas vi bara att det håller ända fram.

Sedan så tycker jag att Källström och Zlatan kan ta och släppa deras lilla tvist. Nja. Källström får släppa den, Zlatan vet att han är bättre och seriöst så tror inte jag att han bryr sig om lilla Kim. Heja Zlatan, heja Sverige.

Jag gillar det här. Jag gillar den här. Jag gillar inte att jag inte kommer att ha en sådan här när jag åker hit. Jag gillar att vi imorgon äntligen får höra ett avslutningstal av den här varelsen, vilket innebär att det verkligen är sommar. Tyvärr, säger vi därmed även hejdå till han här och till det här vackra stället. Förstår vilket otroligt onödigt inlägg det här är. Även fast det toppar det här med hästlängder. Vill ni ha en rolig blogg tycker jag att ni borde kolla in den här istället. En sextonårig, väldigt intressant tjej med en vidunderlig musiksmak. Nej, nu ska jag få i mig något som för mig verkar vara livsnödvändigt, innan jag kickar igång min dag under vilken jag ska besöka min nya arbetsplats för en liten info-träff.

Precis så här tankspridd är jag idag. Vilket geni människan som kom på internetlänken måste vara.

Wohoho, sitter och kollar väderrapporter för Neapel, fredag och framåt. Anledningen till detta är såklart min stundande fem dagars-resa dit. Nu börjar det verkligen kännas som att man ska ut och resa! Eller det var kanske så illa tvunget eftersom jag idag måste börja tänka på vad som ska packas och vad som får stanna hemma i garderoben. Jag ska till Italien, gud!

Nu till väderrapporterna. Har kollat två stycken som olyckligtvis visar två olika saker.

Håkan, Filip och Fredrik. Tre väldigt beundransvärda människor i ett och samma program. Jag pratar givetvis om säsongens sista Söndagsparty som sänds på kanal 5 ikväll. Kan det bli bättre? Perfa säger jag bara. Att programmet dessutom sänds live från New York gör ju inte saken sämre. Vad jag försöker komma till genom att berätta allt det här är att ni ikväll mellan 21.00 och 22.30 inte får lov att störa mig, för då jäklar.

Gårdagskvällens 18-årsfest var i övrigt väldigt lyckad. Just därför kryper jag nu ner i min sköna säng iförd mjukisbyxor och dylikt och njuter av att jag har sommarlov. För er som har åldern inne hoppas jag att ett besök till närmsta vallokal står på schemat. Ut och rösta med er!

Timos cover på Radioheads Creep är hjärtskärande.

Hur lyckades värmen möjligtvis försvinna ifrån fina Malmö så fort? Det sägs ju att sommaren är kort, men det här var väl ändå att ta i litegrann? (ha-ha)

Allvarlig brist på saker att blogga om.

Hoppsan, med det fina vädret försvann den tid jag vanligtvis brukar lägga på att uppdatera min fina blogg så på sistone har det nog varit lite tomt på den fronten. Jag mår iallafall bra, jag har inte gått och dött eller någonting. Nedräkningen till sommarlovet börjar nå slutfasen nu: vi har sammanlagt fem lektioner kvar innan lovet! Det om något är soft. Skåpnyckeln lämnades in idag, något som kändes ganska ledsamt. Nästa år flyttar vår kära skola oss till en annan byggnad. Känns lite halvhårt sådär. Dock kan man ju bara göra det bästa av saken, skippa klagosången och joina petrieleverna i deras slagdängor. För ja, vi ska ju faktiskt gå på pildamm.

Ber om lite överseende när det gäller det tunna blogginnehållet, värmeslagen som drabbat en titt som tätt de här dagarna verkar ha tagit på humorn såväl som på kreativiteten. Nåväl, vad mer? Jo, idag väntar en högt fruktad men välkommen studentfest. Välkommen för att det är årets första, fruktad för att jag aldrig riktigt kommit överens med tjejen ifråga. Nu återstår bara en trevlig låt att lämna er med. Vad tycker ni? Hellström, Winnerbäck, Timo? Timo får det bli, he's my man.