Idag är jag lite ledsen

Håkan Hellström gjorde som väntat ett helt magnifikt uppträdande på Peace and love i år, iallafall enligt Aftonbladets recensent Håkan Steen. Fem plus, det får inte många. Men det får Håkan, för Håkan slår allt. Det är svårt att tro att han är så stor som han är. I min umgängeskrets är han "den där Håkan som Angeliqua gillar". Om ni bara visste.

Har suttit och indulgat mig i videor på youtube ifrån igår. Jag behöver väl knappast gå in mer på det faktum att jag inte är superlycklig över att ha missat gårdagen. Jag borde ha varit där, verkligen. Satt här 00.00, då jag visste att Håkan äntrade scenen och kände mig alldeles hopplös. Varför var jag inte där, varför såg jag inte till att vara där? Det är alltid så med mig. I efterhand så sitter jag och tänker att jag borde gett mer för att få som jag ville. Anledningen kanske är att jag aldrig ger allt. Nu låter jag väldigt klyschig, men vad har egentligen hänt med Carpe Diem, fånga dagen? Finns det fortfarande folk som tänker så?

Gårdagen måste iallafall ha varit underbar och jag kan inte mer än att hoppas på att Lisebergskonserten blir lika bra. En sak till! Att hitta någonting skrivet om Jonathan Johanssons konsert verkar vara omöjligt. Ifall ni var där, och ser det här, så ladda upp videor på youtube eller berätta om hur det var! Vilka låtar körde han?

Mitt i hopplösheten så gjorde iallafall nedanstående klipp mig lite glad igen. Eufori, det är alltid eufori när det gäller Håkan och Känn ingen sorg för mig Göteborg. Det gör ingenting att man knappt hör Håkan och att man mest ser en massa guppande huvuden. Titta bara på publiken, lyssna på dem!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0