angeliqua

Hallå kära bloggvärld! Tänkte bara försöka få ner en viss känsla i ord här i bloggen. Ni vet den där jobbiga "jag borde inte använda så här mycket varmvatten" eller "jag borde inte ha bett pappa köra mig den där onödiga biten hem"-känslan. Stötte precis på den i en ganska extrem form. Det handlar nämligen om kaffe. För en stund sedan så skulle jag göra mitt sedvanliga eftermiddagskaffe till hela familjen, samtidigt som jag hade tankarna någon helt annanstans. Allt gick bra som vanligt, tills jag såg att kaffet blivit alldeles för tunt. Brukar använda 4 skedar kaffe till en viss mängd vatten. Nu var det som om jag använt högst två, det var nästan så man kunde se igenom det! Vad gör man då? Kaffe är ju ingenting man slösar, allra minst vårat ickefairtrade-märkta Zoegas-kaffe. Är det okej att hälla ut en hel kanna med kaffe bara för att det inte faller mig i smaken? Vissa gillar ju tunt kaffe, det är ingen nödvändighet att göra kaffet så som jag vill ha det. Är inte helt insatt i hur Zoegas tillverkar sina produkter men jag tror bestämt inte att kaffebönorna skördas av rundmagade välavlönade arbetare.

Om man ser på saken på ett annat vis så kan man ju dock påstå att jag genom att dricka den äckliga koppen med kaffe tar bort hela nödvändigheten till den. Jag hade ju likagärna kunnat vara utan de två skedarna med kaffe om jag nu ändå inte skulle få någon som helst njutning (Mia, låt mig använda det ordet om jag vill) ut av dem. Är ni med i hur jag tänker?

Så, vad är rätt grej att göra? Borde jag hälla ut mitt kaffe, koka nytt, och avnjuta en välsmakande kopp kaffe eller ska jag sitta kvar här med mitt jättevattniga kaffe och tvinga i mig det? Rädslan för att göra fel vinner till slut, och därför sitter jag nu här och trycker i mig min omänskligt stora kopp med jätteäckligt kaffe. Hoppas samtidigt på att mamma, när hon kommer hem, struntar i sitt samvete och kokar en ny kanna. För ja, den kommer jag med glädje att ta del ut av.

Lite hyckleri mår man bara bra ut av.

Angeliqua