angeliqua

Idag är det grått ute. Hade glömt hur den där gråa färgen kan sätta sig i varenda liten vrå av tillvaron. Jag har lust att åka till Paris. Speciellt när folk börjar dra iväg till Spanien, Singapore, Italien och gud vet var. Och så tror jag att min dator har fått virus.

Dammit Edward Cullen, now I'll never find a man.

Det lockar ju verkligen att öppna Lagerkvists Dvärgen (Bernths senaste påhitt) när Twilight ligger precis brevid. Vill.. läsa.. ska.. inte..

Efter en hel förmiddag full av hintar om att "det inte är bra att hosta så mycket som jag gör" och påprackande av olika hostmediciner har jag nu insett att hostandet som min arma förkylning fört med sig stör min familj. Stackars er, verkligen. Nu sitter jag alltså uppe på mitt rum och hostar på tystast möjliga vis.

Att sysselsätta mig med:
- Extended essay
- Labbrapporter (minst en av de åtta som jag tydligen har att göra)
- Word lit
- Matte
- Svenska

Vad jag sysselsätter mig med:
- Twilight
- Gårdagens pizzarester
- Coca Cola

I min facebooknewsfeed precis: [namn] Laddat upp med långkalsonger inför en dag på naturbruksgymnasie där vi ska titta på höns naturliga beteende.

Ordentlig FML där.

Två av mina facebookvänner är småbarnsföräldrar. Två stycken. Det rimliga borde alltså vara att de här två personerna inte skulle stå ut bland mina cirka 180 andra vänner. Det gör dem. De här två individerna gör sisådär 8 statusuppdateringar per dag. "Nu sover han ute i vagnen", "Lilla ---- kräkte precis upp hela lunchen", "------ ställde till det ordentligt på dagis idag", osv osv. Helt seriöst; vem bryr sig egentligen?

Fast det finns ju hemskt nog folk som gör det. Varenda statusuppdatering/bilduppladdning (som de självklart gör live ifrån sina iPhones, som de på något vis lärt sig att hantera) får kanske 10-15 kommentarer. Och vem kommenterar? Jo, andra småbarnsföräldrar. Okej att de ska inta caféer och restaurangstråk i stan, men att ta över facebook är väl ändå lite att ta i?

Update: Stina-Lee har fått barn. Hurra.

Du min vän i livet
Jag får liksom ingen ordning
Jag fattar alltihop
Ett sällsynt exemplar
Fribiljett mot himlen
Köpenhamn och överallt
Berätta hur du gör
Du som reser mig
Järnvägsspår
Kedjebrev

Winnerbäcks nya album Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen har gått ganska varmt i mina högtalare de senaste dagarna. De flesta låtarna har redan bitit sig fast ordentligt. Även om jag inte riktigt kan peka ut orsaken så har de tre sistnämnda låtarna inte riktigt satt sig hos mig dock. Väldigt konstigt eftersom alla verkar ösa beröm över dem. Nedan finner ni iallafall Du min vän i livet. Den är rätt fin, den.

Såattee idag har jag lärt mig att feber, halsont och economics IA:s inte går ihop. Tack gode gud för att det bara är first draft på fredag, för min dag har spenderats i sängen med Winnerbäcks nya i hörlurarna.

Just nu är jag begravd i skolarbete. Alldeles totalt nedgrävd i IA:s, labbrapporter, word lits och min kära extended essay. Tänkte därför bara skriva ned en sak här. Datumet för vår student är satt. Den andra juni är det dags. Den andra juni är vi klara. Det är 252 dagar tills dess. Det här klarar vi vare sig vi går IB, SPIE eller något annat tufft program. Även om det just nu känns rätt omöjligt att se ljuset i slutet av tunneln så finns det där. 252 dagar, människor.

Jag är hemma! Göteborg var rent sjukt härligt och välbehövt. Håkan, kära du.. Var inte borta alldeles för länge, snälla. Trots trängsel och en massa knuffande och pressande var jag i sjunde himlen under de där två timmarna. Det var väldigt annorlunda i jämförelse med den intima spelningen på konserthuset i vintras, men alla 20000 människor (!) som samlats för att se Sveriges bäste bidrog till den fullständigt magiska stämningen. Tyckte dessutom att vi fungerade rätt bra som uppbackande kör. Lyssna bara.

Jag är så sjukt trött och så sjukt stressad men så sjukt glad! Ines, kan du ta och ringa mig är du snäll, för man kan ju liksom inte "inte ta ett samtal" från mig när jag ringer just nu? You better be in a good mood dude! Imorgon klockan sex på morgonen (i know, men jag var tvungen att hålla i stålarna) sticker jag och Insan alltså iväg till Göteborg. Känns nästan som om man är på väg utomlands, så pepp är jag! Vi är ju där ända till söndag och en helg på hotell är precis vad jag behöver efter de här sista veckorna. Det har varit förbi stressigt. Hm, man kanske borde packa ner tequilan?

Om någon lärare frågar ligger jag alltså hemma och är magsjuk, inte förkyld. Det var jag ju förra veckan, remember? Nu: snabbtvätt, TOK, mat och packning.

Detta är andra dagen i rad som jag bara slappar. Jag kommer helt enkelt hem, sitter lite vid datorn, äter lite, tar en tupplur (!!!), kollar datorn igen, kollar lite på tv, äter igen och vips är klockan 21.54. Är så sjukt trött att jag inte pallar ta tag i det som behövs göras. Min onsdag och torsdag kommer inte bli nådig kan jag säga, usch. Tack gode gud för att jag slutar tidigt imorgon för satan vad jag måste jobba. Men vafan, på fredag smäller det ju, så vad gör en stressig dag eller två? Jag har öst live-inspelningar hela dagen lång. Hurricane Gilbert, ah.

Åhh, vad det kliar i fingrarna. 15 minuter, sedan är avsnittet mitt.

 

 

 

Men fyfan vad jag garvat åt den här videon de senaste tio minuterna.

Florence Valentin, hur svårt kan det egentligen vara att uttala 'Du är mitt allt'?

Idag är jag väldigt trött efter en väldigt energikrävande två dagars-utflykt någonstans i far-off Skåne. Efter att ha kommit innanför dörren hamnade jag framför SATC (filmen). Den är rätt fin den. Sedan så hamnade jag här, med en massa krönikor av Aftonbladets Ronnie Sandahl. Så hittade jag den här. Den var också rätt fin.

"I första extranumret, För sent för edelweiss, flippar en dam ut så pass att hennes man tar henne i armbågen, och Håkans röst är inte det allra minsta falsk. Alla de som sagt till honom att han inte kan sjunga, vilken betydelse det nu ska ha, har officiellt blivit överbevisade. Efter två timmar har de spelat så länge de kan, men ingen, utom de som trängt sig ännu lite närmare scenen, har rört sig ur fläcken."

Vad glad jag blev av att läsa DN:s recension av konserten på Gröna Lund i fredags. Den verkar ha varit precis lika bra som väntat. Nu är det tolv dagar kvar till Liseberg! Nu jäklar ska det laddas!

Sitter och läser igenom mina gamla blogginlägg. Vilken jobbig person jag är ibland. Vilken jobbig person jag var! Sextonåriga jag kan inte ha varit särskilt rolig. Jämt arg, jämt viktigpettrig, jämt trött (inte precis så att man hade IB 2-bekymmer att jämra sig över då inte). Och jämt benägen till att hitta på egna ord. Som viktigpettrig typ. Inte klokt vad man haft för sig på den här stackars bloggen. Ni hittar mitt allra första inlägg här. Vad jag ljög! "Helgen består oftast av en festdag, en sovdag och en pluggdag". Sextonåriga Angeliqua festade minimalt. Verkligen minimalt.

I bloggen har jag dock ibland varit ganska rolig. Och ibland pratat väldigt mycket om en viss sångare. Och ibland postat väldigt många skrattframkallande videor. Och ibland delat med mig av väldigt fina låtar.

Sanningen är nog att jag tycker att min blogg är rätt fin, trots dess aningen bristfälliga design och stundtals fantasilösa inlägg. Den är ju det, inte sant? Det här blir mitt femhundrade inlägg. Grattis till mig!

(Btw så blir nästa inlägg mitt 500:de. Woho, jubileum!)

Ibland så blir det inte bättre än en lundensare, en malmöit och en riktigt skön låt.

Jag fick precis salt i mitt papercut. Så jag kan nog inte göra ekonomin ikväll heller.