angeliqua

Jag har inte somnat innan fyra på två veckor. Och inte vaknat innan ett. I lördags sov jag till halvtre. Imorgon ska jag vakna klockan sju. Det känns som att morgondagen kanske inte blir jättegivande. Speciellt som jag har morgonlektion till halvtio men därefter inte har lektion förrän klockan ett. Tänkte dra mig till stadsbibblan och plöja igenom någon av alla de böckerna som jag behöver repetera (läs: hitta ett tyst hörn därinne och ta en tre timmars-nap). Känns rätt lagom för en första dag på terminen. Första dagen på sista terminen. Kan inte låta bli att bli uppspelt över vad som väntar på andra sidan helvetet av muntliga presentationer, mock exams och riktiga exams (nu följer ett pepptal till alla skolkamrater). Borgarelever, idag är det 143 dagar kvar tills vi tar studenten. Det är cirka 4,5 månader tills dess. Cirka 20 veckor. Det betyder 20 fredagar. Och 20 fredagar är ju ingenting.

Jag borde skriva en inspirationsmanual där jag skriver ner alla mina positiva tankar och helt enkelt negligerar allt negativt (som att jag ska träffa min favoritlärare imorgonbitti klockan halvnio). Tänk att läsa i den varje kväll innan läggdags. Då hade ni kanske mötts av en leende Angeliqua om morgnarna. But like that's gonna happen. Ni har ett fett jäkla icke-leende att vänta er imorgon, bara så ni vet. Speciellt som jag antagligen bara kommer att ha sovit i tre timmar. Där försvann kanske den positivitet jag tänkte avsluta detta inlägg med. Men whatevs. Tjatja.