angeliqua

För då går vi vår sista schemalagda skoldag på hela gymnasiet. Sedan har vi paus för att plugga till våra slutprov som börjar den fjärde maj. Hade det inte varit för att man visste vad som väntade den närmaste månaden hade det här kanske inneburit lite mer glädje. Jag hade nog föredragit att gå i skolan några veckor till.

Jag lyssnar väldigt mycket på musik. Alltså verkligen mycket. Merparten av den tiden jag är vaken har jag lurar i öronen eller cd-spelaren/iPod-högtalarna/datorhögtalarna på. Livet blir liksom en nyans ljusare/mörkare (beroende på vilket humör man är på och vilken musik man väljer att lyssna på) på det viset. Och det gillar jag. Att andra lyssnar på samma musik som jag brukar göra mig jätteglad. Det brukar det. Det brukar kännas som en liten personlig seger när en av mina favoritartister värvat fler lyssnare. Vanligtvis. Utan på dagar som den här. För under loppet av tjugo minuter har en tjej på min facebook delat med sig av två låtar som jag tycker om. Eller som jag älskar. Och jag har suttit och slitit mig i håret av irritation och muttrat på för mig själv om att de där är "mina låtar". Mina. Jag påminner om Gollum. Det känns som att hon missbrukar och/eller utnyttjar något som tillhör mig. Gollum stämmer nog in rätt bra på mig idag.

4 - 24 maj: IB exams (helvetet slutar klockan 12.30 den 24:e)
24-26 maj: Paddlingstripp på Immeln med IB's finest
2 juni: STUDENTEN
9 juni: Paolo Nutini i Köpenhamn
11 juni: Skolavslutning

Helt okej början på en sommar ellerhur? Den 24:e maj glömmer jag nog aldrig. Men veckorna som följer blir nog rätt fantastiska dem med. Den andra juni ska vi ju inte prata om. Euforiskt kommer det bli. Och bara tanken av att sedan kunna gå ut och göra ingenting utan att behöva lämna viktiga saker ogjorda hemma är rent svindlande. Vare sig det blir att jobba på kollo eller som personlig assistent i sommar så ska jag ha den bästa sommaren någonsin. Ska nog kunna klämma in någon veckas solsemester, alternativt några dagar i Paris (eller varför inte både och?) innan sommaren är slut också. Idag köpte jag studentklänning. 49 dagar kvar!

Hej, jag fyller nitton i sommar. PS3 får gärna medfölja. Tack.

Exams om tre veckor och jag har haft ännu en oproduktiv helg. Ska bli jäkligt intressant att se hur det går i maj alltså. Nåväl - Timo i fredags var grym. Riktigt grym. Tiden bara sprang iväg och jag lallade därifrån hur lycklig som helst. Fast nu tänker jag inte tänka mer på det. Nej, nu är det exams som gäller. Slutprov, slutprov, slutprov. Är färdig med dem om 43 dagar. 43 fucking days. Nu kör vi!

Så där lät det när jag svarade i hemtelefonen för ett tag sedan. Det var min syster som kollat nyheterna och hört om familjedramat här i Husie idag. Senare visade ju det sig att det inte var så, men enligt vad hon hade hört var det en man, en kvinna och en ung tjej som blivit mördade. Men det var ju då inte vi. Bara så ni vet. Dock riktigt obehagligt när sådana saker händer så nära.

Min samling med facebookgrupper är genial. Mitt senaste fynd? "Varför sova om natten när man kan sova på matten?"

Då springer jag och världens bästa IB:are ut från Malmö Borgarskola för allra sista gången! Vi är först, såklart. Vad annars? Lycka. Direkt därefter följer min kära bästa vän Ines klass, så jag hinner förhoppningsvis se dem också. Sjukt så nära i framtiden detta är. Jag har helt seriöst gåshud i skrivande stund. 59 dagar kvar! Dags att börja skriva inbjudningar antar jag. Och gömma fula bebisbilder så mamma inte ens får möjligheten till att välja fel till skylten. Och vad i helvete ska vi servera på min studentmottagning? Måste välja meny snart. Iallafall ingen smörgåstårta. Vägrar smörgåstårta. Fast jag ska inte äta ändå. Champagne från morgon till kväll, JA!

Vaknade för ett par timmar sedan. Av mig själv, ingen väckte mig. Gick och ställde mig i hallen, men ingen kallade på mig. Så jag gick in i duschen, kom ut därifrån, och ställde mig återigen i hallen för att vänta på ett "Angeliqua!!". Det kom inte. Så jag gick ner där nere, gick in och sa god morgon till Robban som satt och läste tidningen i vardagsrummet. God morgon sa han, men ingenting mer. Uppgivet gick jag in och började göra äckliga prickigkorvmackor till frukost medan jag kände hur ilskan bubblade upp inom mig. För att göra ett statement tog jag med mig frukosten upp i mitt rum, stängde till dörren lite sådär halvhögt och satte på musik. Hög musik. Det brukar jag göra i sådana situationer. Men ingen kom. Så här satt jag, och tänkte att "Nä, men då tycker de väl helt enkelt att jag gått och blivit gammal. Då är jag väl helt enkelt gammal nu. Hej gråa hår."

Sådär satt jag i typ en timme. Tills jag hörde att dörren smällde igen där nere innan mammas ljuva röst skrek "Angeliqua, kom neeeeeeer!". Nere i köket hittade jag en leende mamma som undrade om jag inte skulle gå ut och hitta mitt påskägg i trädgården. Fina mamma. Hon hade bara varit och lämnat påskliljor hos mormor och så hade Robban glömt att berätta om påskägget. Påskägg. Godis. Glädjetårar. Jag är inte gammal.

Pernilla säger:
när jag var liten så stoppade jag termometrar i mig
godnatt

1 dl socker
4 ägg
2 dl torkad frukt
1 tsk salt
1 dl farinsocker
4 msk citronsaft
Nötter
2 liter whisky

Ta fram en mellanstor skål.
Kolla whiskyn genom att smaka.
Häll whisky i ett decilitermått och drick.
Upprepa.

Sätt på elvispen. Smaka återigen på whiskyn, om den fortfarande
håller kvalitén.

Blanda 1 dl smör i en stor skål, lägg till 1 msk socker och vispa
igen.

Kolla om whiskyn fortfarande är god, drick ännu en kopp.
Schtäng av elvischpen.

Knäck två hönor och schläng i schkålen, med all torkad fjukt.
Schätt på elvischpen igen...
Om den fjuktade torken fastnar i schkålen, vrid loss den med en
muvschkrejsel.
Schmaka sen om whiskyn forfarande är god.
Schen schka du schila 2 dl schalt, eller nåt schånt.
De é inte schå noga.
Kolla whischkyn.

Schila citronsaften, lägg till en ma...sched... och schå socker,
eller nåt, va fan.
Schmörj ugnen.
Vrid kakformen på 220 grader, glöm inte att schtänga av elvischpen.
Schläng ut schkålen genom fönschtret, icg....schå kolla schen
whiskyn.

Gå å lägg dej.... Vem fan schänner för å äta en jävla fjuktkaka i alla
fall....?

 

Jag vet att ni skrattar.

PS. Det roligaste är ändå att jag fick detta i ett mejl av min mamma. DS.

Första aprilskämtet här damp ner klockan fyra inatt. Väldigt trevligt, verkligen. Annars har jag stött på det här och det här. Sedan så får ni inte missa youtubes årliga aprilskämt. Detta årets påhitt var dock inte lika roligt som förra årets, då de vände hela sidan upp och ner. Men in och kolla; de har mixtrat med upplösningsalternativen. Välj "text" där ni brukar se "HD".

Ja, så nu är det ju alltså april. Två månader till studenten, mindre än så tills satans påfund IB kan räknas till historien. Aprilhimlen är rätt fin idag.

.. är jag otroligt trött på exam revision. Ser även dubbelt efter att ha stirrat på min dator fyra dagar i sträck. Dessutom så tappade jag precis min iPod i vitlökssåsen som ligger kvarbliven på den tallrik där den falafel som är det enda jag ätit idag låg tidigare (fatta hur invecklad den meningen var). Inser ni hur sunkigt det är? För ungefär så sunkigt är hela mitt rum, inkluderar mig själv där, efter att jag suttit inlåst och pluggat alla de här dagarna.

Summan av kardemumman är att jag seriöst överväger att dra med någon välvillig människa ut ikväll, trots den mastodontbakfylla som isåfall troligtvis skulle prägla en annars produktiv morgondag.

Vem är killen? Jag ser honom överallt. Det tjocka barnansiktet får mig numera att längta ner i ekonomiboken.

Och vad är grejen med att Ricky Martin kom ut ur garderoben typ igår? Jag såg honom live när jag var sådär nio år. Nioåriga Angeliqua hade kunnat berätta för honom att han inte tyckte om tjejer. Detta är ungefär som när Peter Jöback kom ut, fast minus allt sorgligt bagage som han gick ut med samtidigt. Alltså som när Peter Jöback kom ut fast betydligt roligare.

Här skulle det komma en finig låt (finig som i fin-ig och inte en felstavning av finnig) med Jack Peñate. Youtube strejkar dock. Vad är det som pågår? Jag blir så stressad när Youtube håller på såhär. Det är nästan som om Google inte hade fungerat. Helt plötsligt blir man fråntagen möjligheten till att få fatt i saker som annars bara är ett knapptryck bort. Panik. Behöver. Söka. Efter. Onödiga. Videor. Suck. Stön. Gallskrik. Funka nu förhelvete!

"Okej, klockan är fem i två, jag går och lägger mig snart, det är lugnt. Ska bara kolla Perez snabbt............ HELVETE klockan är tjugo över FREAKIN' tre!"

Hade lyckats glömma att klockan ställs fram en timme inatt. Så har ni inte gjort det ännu rekommenderar jag att ni gör det asap. Lär underlätta eventuella försök att komma i tid till grejer i veckan. Nu ska jag sova, för tydligen är klockan snart halvfyra.

Inatt drömde jag att jag tatuerat in "Håkan W. Räisänen" (Håkan Winnerbäck Räisänen) på min vad. Fyfan vilken panik jag vaknade med. Fyfan. Kommer dessutom ihåg att jag ville ha "Jocke", för Jocke Berg, istället för W:et, men valde det senare för att jag tyckte att det såg finare ut rent estetiskt. Och att jag dissade att slänga in Berg för att jag inte ville gå omkring med mammas flicknamn förevigat på min kropp. Jag kan för fan inte vara frisk. Håkan W. Räisänen. Det där blir nog 2010's sjukaste dröm.

Vi säger SD, skit. Haha. Ha. Nej men helt allvarligt. Debatten om vidare Sverigedemokraterna ska få skicka representanter till gymnasieskolor runt om i Sverige för att värva röster slutade ju med att de på de flesta ställen faktiskt blev tillåtna till att göra det. Idag besökte de tydligen vår grannskola Petri där de möttes av en massa tumult. Härligt, säger jag. Nog för att jag stödjer yttrandefrihet, men att elever ska bli påhälsade av folk som kallar sig för pålästa politiker men vars främsta frågor baseras på att människor är olika värda (och detta i skolan - ett ställe där trygghet sätts framför allt annat i andra sammanhang) känns inte som något som hör hemma i det Sverige jag vill se. Jag vill inte möta någon kostymklädd rasist utanför min matsal när jag är på väg in för att äta lunch. Jag är av utländskt ursprung. Hur svenskt uppfostrad jag än är så kommer jag ju alltid att stå för mitt västafrikanska arv (klyschigt, jag vet). Tanken av att gå in i ett rum och veta att människan framför mig anser sig vara både bättre och mer värd än mig på grund av dennes ariska arv får mig i princip att vilja spy.

Dock så måste jag ändå erkänna att jag är väldigt nyfiken på vad jag hade fått höra om jag gått fram och tagit diskussionen med en av representanterna. Och det kan mycket väl hända att jag gör det. Bara för att få höra hur de tänker och hur de valt att ta en diskussion med mig, som ju är en andra generationens invandrare. Det hade kanske hjälpt mig med att förstå hur de tänker. För som jag sagt förut så kan jag förstå (inte förstå i den bemärkelsen att jag sympatiserar med det) att folk röstar fram Sverigedemokraterna. Det är ofta folk som fått nog av hur dåligt Sverige hanterat invandrarfrågan i väldigt många år och som nu ser sin röst som det enda sättet att visa sitt missnöje med. Politikerna har jag dock aldrig förstått. De är rasister ända in i benmärgen. Förlåt, men så är det bara. Sverigedemokraternas slogan lyder "trygghet och tradition". Traditioner är trevliga, alla länder har dem. Att de går att bevara utan att agera rasistiskt är dock ett faktum. Att det är löjligt och skrattretande att ett politiskt parti ska vara baserat runt en sådan fråga kan dessutom inte förnekas. Jag lovar och svär på att jag kommer att fortsätta att äta köttbullar och prinskorvar (åh vilka ljuvliga, uråldriga, kulturella traditioner vi har i vårt avlånga land) varenda julafton, även fast jag har möjligheten att istället cykla och köpa en falafel i kiosken femton minuter härifrån. Problemet med Sverigedemokratiska politiker är alltså inte att de gillar svensk kultur. Det är istället att de ogillar utländska kulturer i alla dess former.

Blir jag given chansen så tar jag nog den här diskussionen, om den går att föra lugnt och sansat vill säga, för annars låter jag hellre bli. Jag vill bara få klart för mig hur de kan tycka att främlingsfientlighet ska hjälpa Sverige som land, i en värld vars överlevnad tycks vara beroende av globalisering. Frågan är ju alltid fri.

Ursäkta det långa inlägget. Jag är som ni kanske märker lite förbryllad över människors idioti.

"Anna-Lena I---- har en dotter med visselpipa och studentmössa i köket! Kan inte hålla sig till juni månad. Och det är min sista studentunge."

Cute. "Studentunge" känns dock som lite fel ordval.

Ja, det gick ju inte helt rätt med studentmössan till slut. Fick en mössa med en annan skolas namn på baksidan. Fast jag får en ny innan studenten, så det är lugnt. Jag har peppat runt med feltrycksmössan hela dagen ändå. Eftersom jag ska få en ny behöver jag ju inte ta hand om den för fem öre. 70 dagar!