angeliqua

Hemma ifrån konserten nu. Det finns inga ord för att beskriva det här. Det var förbi underbart, förbi alla ord som hittills varit nog och räckt till för att beskriva saker och händelser.

Fyra och en halv timme kvar tills gardinerna går upp på konserthuset i Malmö. Ska äntligen få se min älskade Håkan. Overkligt. Har redan packat väskan jag ska ha med mig så att jag är säker på att jag inte glömmer biljetterna, haha. Och kameran ska jag tömma nu, för att sedan sätta den på laddning tills jag går. Och vad ska jag ha på mig ikväll? En randig topp, vad annars när man ska se denna underbart randiga varelse för första gången? Undrar vad han kommer att ha på sig. Tror han kör på den lite mer uppklädda stilen än vad han gjort på sina klubb-spelningar, då det ju faktiskt är på Malmö Konserthus. Kostymbyxor (de beiga, I just know it), skjorta, hängslen och finskor. Ska vi slå vad?

Lägger in älskade Tro och tvivel nu. Tror att han öppnar med den, hade vart perfekt :). Ha en jättetrevlig lördag kära bloggvärld, för det kommer jag att ha. Detta kommer att bli den bästa lördagen i hela mitt sjutton och ett halvt-åriga liv. Nåväl, njut av Tro och tvivel så som jag gör varenda gång jag hör den:

Sitter vid datorn då jag kanske egentligen borde sova. Kan inte dock. För även om de flesta av tjejerna har gått hem (hade ju tjejkväll, och de vänner som inte pallrat sig hem sover så sött i olika bäddar i mitt överraskande rymliga hus), så kan jag inte bli av med känslan av att vara på topp. Varför? Jo, för idag händer det. Idag är dagen D, idag ska jag få se Håkan Hellström. Det lustiga just nu är att jag inte bara upplever positiva känslor, utan även en otrolig nervositet. Shit. Är plötsligt lite skrämd av tanken av att sitta på första raden på en konsert med denna underbara artist. Det är verkligen första raden. Högst två meter ifrån mig. Snälla, ge mig:
1. Det är så jag säger det
2. Nu kan du få mig så lätt
3. Magiskt, men tragiskt
4. Minnen av Aprilhimlen
5. Tro och tvivel
6. Hurricane Gilbert
7. Gårdakvarnar och skit
8. Kom igen Lena
9. Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
10. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din
11. För sent för Edelweiss
1.... Nej, det här funkar inte, ser nog helst att han drar igenom alla sina låtar, vilket nog är en ouppnåelig önskan, så jag kommer att uppskatta vilka han än kör. Nu är det mer overkligt än någonsin. Att det faktiskt ska hända menar jag. Det är bara några timmar kvar. Gud, vad jag är nervös. Måste dock sova nu, halvfem är klockan. Så går det när man har mina underbara vänner med vilka man helt enkelt aldrig vill avbryta det roliga med.

Angeliqua

Vissa dagar känns allting svårt. Tyvärr är idag en sådan dag. Att ha tusen saker att göra resulterar i mitt fall allt för ofta till att ingenting blir gjort överhuvudtaget. I min skolkalender är rutorna för torsdag, fredag, måndag och tisdag helt fulla. Jag har viktiga uppgifter i samtliga av mina ämnen. Hur är det ens möjligt för mina lärare att pricka in allt så bra? Helgen som kommer är min Håkan-helg. Jag vill bara tänka på hur bra lördag kommer bli, inte panika över allt skolarbete. Nej, ibland är inte gymnasielivet det roligaste. Och det är det inte idag.

Känns som att dagarna fram till konserten har börjat kryypa fram. Fram tills för typ en vecka sedan sprang ju tiden snabbare än typ.. en sprinter (brist på fantasi idag känner jag). Har bara lördag på hjärnan hela tiden, kan inte koncentrera mig på något annat. Därför kan jag ana att temat Håkan Hellström nästan uteslutande kommer att finnas i mina inlägg fram till lördag. Hittade två riktiga ståpälsframkallare på youtube ifrån Håkans framträdande i Stockholm i våras (sätter in den andra sen). Här är en låt som jag vet att min bästa vän och jag verkligen hoppas på att få höra på lördag. Så, varsågod Insan, Minnen av Aprilhimlen.

No, I do noot. Inte efter att ha hållit mig utanför Frankrikes gränser i mer än ett halvår. Imorgon ska jag ha en låtsas-french oral (en sådan som vi kommer få göra på våra exams i IB 2). Hur ska jag kunna sitta och prata franska i en kvart när jag.. Ja, inte pratar franska? Detta är inte ens betygsatt, så med risk för att låta nonchalant säger jag seriöst, orka?

Nedan hittar ni en video ifrån Håkan Hellströms konsert på Scandinavium förra våren. Han uppträder med underbart rörande Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Tjejen som filmar stod tydligen brevid en tjej som grät och snyftade, väldigt högljutt. Så i videon hör man alltså Håkan Hellström featuring en bölande tjej. Det där får inte hända med mina videor på lördag :P, I will kill the person sitting next to me om den gör så (även om det är min bästa vän)! Samtidigt är videon ändå ganska rörande. Tjejen låter ju som att hon är på väg att bryta ihop totalt runt ~1.00, då Håkan sätter sig på scenkanten. Försöker han ta kål på stackaren eller?

Att jag stötte på den här videon var nog ganska bra, den fungerar liksom som en påminnelse åt mig själv - börjar du gråta (okej, alla vet att jag kommer det, för det gör jag alltid) så gör det tyst! Checka videon iallafall :)

Fick idag erfara att även fjortonåringar kan vara brännande ärliga ibland. Var ju som jag tidigare nämnt inne i stan och köpte lite grejer idag. Från mitt provrum råkade jag tjuvlyssna höra två tjejers samtal. De pratade först bara om att de ju faktiskt skulle välja gymnasielinje om ett år och vilka de tyckte verkade vara intressanta och så (ena tjejen gillade Borgar, cred till henne), det var alltså totally harmless. Tills ena tjejen klämde till med ett:
- Emelie.. Det är alltid bättre att ta en lite större storlek så att magen inte syns så mycket! (Den andra tjejen fattade ingenting)
- Det här är ju min storlek?
- Aa, men jag säger bara, tar man en för liten storlek kan ryggen typ hänga över byxkanten där bak. Då är det bättre med en storlek större..

Uuuh, aouch, buuurn. Sedan började tjejerna småtjafsa och lilla Emelie utbrast typ: "Aa, men jag tänker inte köpa ett par jeans i storlek 28!!!"

Buurn på mig som precis efter många om och men klämt på mig ett par i just storlek 28.

Imorse vaknade jag av av att mamma sprang in här klockan elva och skrek frågade om inte vi skulle komma iväg till stan tidigt idag. Jag hade tydligen råkat stänga av min väckarklocka i sömnen, men gjorde mig färdig i turbofart och var färdigduschad, färdigpåklädd och färdigäten redan klockan tolv (brukar ta mig minst 40 minuter att äta frukost). Trevlig shoppingdag med mamma iallafall, känns alltid som att man är fem år igen när hon är med en ute i affärer. Dessutom är det himla skönt att bara kunna skicka iväg henne för att hämta något ifall man skulle råkat ha tagit fel storlek, thöhö (6). Vidare är det skönt att vi använder hennes plastkort och inte mitt!

Med mig hem kom iallafall ett par jeans och ett par vinterboots. I know, man köper inte vinterskor i februari, men mamma insisterade på att det kunde komma mer snö de här månaderna. Och hon har rätt i att det inte är bekvämt att gå med Converse i snön..

Ikväll gäller söndagsplugg samt Grey's anatomy-tittning. Grey's har förresten äntligen blivit bra igen, vilket var på tiden. Hoppas iallafall att alla haft ett superhärligt sportlov och är redo att ta nya tag igen. Tror att det hade känts otroligt segare att komma tillbaks till skolan om det inte vore för Håkan på lördag :). Sex dagar!

Peace

Tjohopp, började leka runt med min design med hjälp av the famous designadinblogg.se (japp, så mycket fattar jag om html). Och så rann tiden iväg, och mitt i det eviga 'ändra-förhandsgrandska-ändra-förhandsgrandska', såg jag att klockan blivit kvart över ett. Det jag hann/lyckades åstadkomma var allt utom storstilat, så jag tryckte inte på spara. Kom iallafall fram till att jag måste ha en förkärlek till brunt, för det enda jag provade var sepia-headers och olika nyanser av bruna texter:

Är medveten om att detta är mitt tredje onödiga inlägg idag, vill bara säga det innan jag berättar vad jag har på hjärtat den här gången.

Sitter och försöker skriva en fin och sofistikerad inledning till presentationen jag hållit på med idag. Problemet är bara att jag ska beskriva relationen emellan en förälder och ett barn. Fast jag vill inte använda ordet barn. 'Barn' låter så fult och oprofessionellt, så alldagligt. Det låter som det engelska ordet "kid" istället för "child". Jag menar jämför:

Relationen emellan en förälder och ett/dess barn kan ofta vara....

The relationship between a parent and a/its child can often be..

Det låter mycket bättre på engelska. Dummadumma ord. Synonymer på ordet barn i svenskan: telning, unge, glin, barnunge, småtting, kotte, yngel. Tycker det är på tiden att vi snyggar till vårt språk litegrann, håller ni inte med? Eller hur många yngel vill du ha när du blir stor?

Kan inte folk som inte behärskar engelska sluta upp med att använda språket i sina status updates? Om ni nu måste kan ni väl åtminstone kolla upp så att allt är rätt? Det svider ju i ögonen varenda gång man loggar in på facebook och ser människors usla språk. Svenska är ett jättevackert språk, varför inte använda det?

Så.. Jag sitter alltså här och jobbar på en skoluppgift. Också använder jag ordet "genomföra" i en mening. I den efterföljande använder jag ordet "göra", för att inte upprepa mig. Hm, tänker jag då. Är det kanske inte så att ordet göra har sitt ursprung i genomföra? Kan det inte vara så? Jag menar göra - genomföra! Det är ju klart att det är så :O

Om en vecka är jag nog så spänd att jag nästan storknar. Då, om sju dagar, är det bara några timmar kvar till Håkans konsert här på Konserthuset i Malmö. Pratade med Insan om konserten för några dagar sedan. Det lät ungefär såhär:
- Angeliqua, du.. Det är ändå lite så.. Jag vet inte, alltså inför konserten..
- Nervöst menar du?
- Njaa, jo precis, nervöst.
- Joo, jag vet. Ines, du vet att det faktiskt kan hända att han kommer ut och går bland publiken. Och vi sitter längst fram..
- .. Ohno, herregud.
- Heerrrreeguhuud. [Här inser jag innebörden av det jag precis sagt]

Gud vad vi ska fota och filma. Gud vad ni kommer att få stå ut med videoklipp och foton ifrån konserten efteråt. Ni som ännu inte gillar Håkan kommer antagligen bli hjärntvättade till att tycka om honom, utan er vetskap, bara genom att kolla in i min blogg då och då. Fast det gör er nog bara gott tror jag!

Stötte på den här videon mitt i förberedelserna inför mammas och Roberts bröllop förra året. Det måste vara det finaste någonsin. Här sitter jag, precis som förra gången jag såg videon, med gåshud och våta kinder. Den där Martin sätter verkligen ribban högt för min blivande man.

Här sitter jag framför datorn, åtta dagar innan min livsviktiga svenskpresentation, i ett genuint försök till att få någonting gjort. Två meter bakom mig sitter dock min bästa vän, med laptopen i högsta hugg, och asgarvar över något. När jag frågar vad det är så får jag ett hastigt "Ha-ha-hamstern! Du vet den i Bolt. Dööööööör". Vad hon sitter och skrattar åt är alltså den feta hamstern i Disneys nya film Bolt.

Idag var jag på stan med Insan. Vi stötte på ett väldigt.. Intressant.. Ja, vad ska man kalla det? Ett fenomen kanske? Det var ett gäng högstadiekillar som verkade ha hakat på, alternativt hittat på, en ny trend.

Ni vet sådana där gummiband som småkillar brukar sätta nere vid änden av sina jeans? Det var en extrem tolkning av just de gummibanden som agerade som grund för dessa här ungdomarnas gemensamma outfits. Jeansen var uppdragna till knäna,  där de fästs med hjälp av ett tiotal gummiband. Detta underströks av den falska solbrännan som de sportade så fint allihop. Jag och Ines jämförde den med min hudfärg, och jag är halvt ifrån Sierra Leone. Vidare hade alla make-up som täckte hela ansiktet; foundation (som såklart slutade vid käklinjen); rouge till den milda grad att det slog de knallröda kinder jag gick omkring med i nian efter att för första gången ha upptäckt just rougen; ljust puder på läpparna, vilket ganska komiskt resulterade i att läpparna hade samma färg som halsen (som saknade foundation); osv, osv. Just det! Håret var också något de hade gemensamt. Hårfärgen ska tydligen vara svart i vår och frisyren ska helst (med hjälp av några burkar vax) vara formad så som en igelkotts taggar.

Jag gjorde precis bort mig. Big time. Åhhh, vad pinsamt. Tänker bara berätta vad som hände väldigt kort och konsist.

Satt i telefon med Insan för några minuter sedan. Efter att vi lagt på ringde telefonen i princip direkt igen. Jag trodde att det var Ines som (som vanligt) glömt att berätta något meningslöst fakta om det vi precis snackade om och ringde upp igen för att upplysa mig om det. På nummerpresentatören stod det att numret var hemligt, vilket brukar betyda att det är hon som ringer. Så jag tar upp telefonen och svarar med ett "Heeeiiiiij bäässzzztiisszzzz" (med min vanliga typ.. flipp-mupp-röst). I andra änden av telefonen hör jag då inte Ines vanliga garv, utan istället en vuxen kvinnas väldigt förvirrade röst:
".... Aa hej, jag heter Eva och ringer från Eon, jag söker Robert I***a?"

Enough said. I'm gonna go drown myself now.

Under de här första dagarna på vårt kära lov har jag upptäckt någonting helt fantastiskt. *Dundundun* - tvn! Hur härligt är det inte att bara sitta och apa framför tvn hela dagen? Slippa vara social, slippa bry sig om hur man ser ut, slippa andras dömande blickar när man vräker i sig allt i sin väg. Det är helt enkelt bara du, soffan och fjärrkontrollen. Ni förstår nog inte hur pass banbrytande det här är för mig! Faktum är att jag inte haft tid att kolla på tv (bortsett ifrån enstaka vänner & satc-avsnitt) sedan jag gick på högstadiet. Jag följer ju såklart mina älskade serier, men de kollar jag ju på på datorn. Förut ansåg jag det bara stressande att behöva följa en tablå för att se vad jag ville. Varför göra det när tpb finns liksom?

Nu har jag iallafall hittat tillbaka in i tv-världen. Det är så härligt med det stora utbudet av kanaler - det finns ju alltid något att se på! Klockan fyra idag började Gilmore girls (vilket för mig innebar ett kärt återseende av mina tjattrande idoler). Det slutade nu klockan fem, då jag bestämde mig för att ta en liten rast för att checka facebook mm. innan Grey's Anatomy (första säsongen, wiho!) börjar halvsex. Efter Grey's ska jag göra svenska fram till klockan nio, då det börjar en ny serie på trean! Åhh, gud vad tråkigt det kommer att bli att få säga hejdå till burken efter att lovet är slut. Tvn passar helt enkelt inte in i min livsstil.. Nåja, fem dagar kvar! Nu börjar snart Grey's, så det är väl dags att wrap it up! Hoppas att ni njuter av lovet på era egna små vis, förmodligen/förhoppningsvis på ett mer hälsosammare vis än vad jag gör..

Angeliqua

Jag har nog aldrig längtat efter något så här mycket i mitt liv. Tolv dagar. Ett måste på konserten är Eldkvarns Kärlekens tunga som follow up på Det är så jag säger det. Hoppas på den iallafall :). Här har ni två underbara videor.


Just nu vill jag bara träffa Ines, ruska om henne och typ skrika: "Kan du fatta att vi ska se Håkan nästa vecka?! NÄÄÄSTA VECKA?!! "

Tjohopp! Ja, efter en helg som varit omtumlande både på det negativa och det positiva sitter jag nu här framför datorn på första lovdagen. Det som står på dagens schema är min muntliga presentation till svenskan som jag SKA komma igång med under eftermiddagen, innan jag beger mig av till Oxie ikväll. Ska sova hos Ines och ha ännu en härlig filmkväll! Gårdagens ute i Bunkeflo slutade inte alltför väl då vi efter att våran film tog slut vid halvett såg att sista bussen gått tjugo minuter tidigare. Detta slutade med att jag fick crasha hemma hos Emma i Limhamn. Och hur kom vi hem till henne? Jo, vi fick låna en rostig cykel ut av Bella på vilken Emma fick skjutsa mig hela vägen hem till henne. Ingen vacker syn måste jag påstå. Och när jag (efter någon timme) återfått känseln i rumpan gjorde det så jääkla ont (lite oönskad information här kanske).  Nåja, hem till Emma kom vi iallafall och där var det ju bara att lägga sig för att sova direkt. Klockan elva blev vi väckta av Emmas solstråle till syster: "Goooooooooood mooooooooorning!! :D:D:D:D". Då var det bara att gå upp, äta frukost och ta sig heeeeela vägen hem till mig i Ulricedal.

Nu sitter jag som sagt här vid datorn och tänker igenom hur i helsike min svenskapresentation ska vara utformad. I have no fucking idea. Det får bli kaffepaus innan jag sätter igång (höhö)! Puss

Hej kära blogg! Blev ett tidigt avslut på denna fredag då jag avstod ifrån att både följa med på singelmiddag med alla mina kära singelvänner och på den efterföljande festen, pga att vi skulle fira mammas och min systers födelsedag. Fast det blev trevligt här hemma med, lite trist att man inte kunde följa med ut dock. Fick reda på ett CRAZY fact ifrån min syster precis. Tydligen så har jag sett Håkan Hellström förut. Typ på Skansen när jag var tio år. Hur konstigt är inte det här? Jag är hundra procent säker på att det här inte hänt, men mamma och Alexandra står fast vid att vi såg honom sommaren 2001, så jag kanske får lägga ner protesterna. Så himla knäppt? Jag har inget minne av det - inget, what so ever. Jag har alltså redan träffat/sett den mest enastående artist som existerar på vår jord, utan att ha något minne ut av det. Tycker det är så irriterande och absurt till den milda grad att jag inte riktigt vet hur jag ska reagera. Nåja, femton dagar till nästa möte med vår Gud. Nästnästa lördag! Sjukt.

Idag, den 13:e februari, fyller min mamma och storasyster år! Mamma blir 43 år medan Alexandra blir 23. På väg mot pensionen båda två, om ni frågar mig. Haha, mm, lite mindervärdeskomplex från mitt håll över att inte ha fyllt 18 än.. Men grattis Alex och grattis mamma! :)

Vill även säga att det bara är FEMTON dagar kvar till Håkan! Håkan Hellström, första raden, mitten, jag och min bästa vän, malmö konserthus, femton dagar, 28:e februari, 19.30, första raden, första raden, första raden, första raden. Som ni märker snurrar det runt lite i mitt huvud när jag tänker på det här. Tror inte jag riktigt kommer att fatta det förrän jag väl sitter där och Håkan kommer in på scen. För ett "herregud, detta händer verkligen"-moment har jag inte upplevt än. Tänk att sitta någon meter ifrån en sådan underbar artist.

Har i dagarna fixat hem Explodera Bateria-dvdn, och har kollat på några låtar därifrån. Han är så bra, så bra. Även fast han var mycket yngre och mer ogammal då, var det ju fortfarande samma underbara Håkan. Nej, övriga dagar 2009 får nog det svårt med att slå den 28:e februari.

Och än en gång: Grattis mamma och grattis alex!

Har verkligen inte tid för att blogga, men tänkte slänga in ett litet inlägg såhär på slutet av en vecka som varit väldigt fullspäckat. FN-rollspelet blev jättelyckat, är superstolt över mig själv och alla andra medverkande. Nästan lite tråkigt att det är över, eftersom man jobbat på det så himla länge (vi satte igång med det här projektet redan i september). Nåja, samtidigt är det otroligt skönt. Känns som att en stor börda lyfts från ens axlar. Och det bästa av allt: inga fler sega möten på måndagseftermiddagarna -> jag kan gå hem ifrån skolan när jag slutar klockan 15 istället för att stanna till 17! Men som sagt, lite tråkigt ändå att allt var över på tre korta (eller egentligen väldigt långa i praktiken, men ni fattar) dagar. Anyhow, är stolt över våra kära delegater som försökte så himla mycket (och som oftast lyckades)!

Sjukt kul idag när vi delade ut diplom till våra delegater, och den suraste av de suraste kom fram med ett stort leende på läpparna och  tackade för det. Jag var alldeles för inne på mitt hat för personen för att besvara det, kände mig jätteomogen efteråt. Men moodswings människan har, eller vad? Jaja, nu är allt iallafall färdigt. Nu ska vi bara se till att rätt människor skickas vidare till det ännu större rollspelet i Lübeck i april. Jag vet exakt vilka två jag vill skicka, och ska bannemej driva igenom det om jag så ska dö på kuppen! Haha, gosh.

Nej, nu är det dags för mig att  fortsätta med min lovely svenskauppgift innan det är dags att krypa till kojs! Täcket och kuddarna lockar verkligen mer än svenskaböckerna just nu. Men det måste göras. Godnatt människor.

Delegaten lämnar över ordet till ordföranden (som visserliggen är jag själv, moahaha). Nej gud, nu är jag alldeles för trött. Fast kommer seriöst drömma om de dumma termerna som fortfarande ekar i öronen på mig. "Är delegaten öppen för några informationsanmärkningar?", "Finns det några informationsanmärkningar i församlingen?", "Ordföranden ber delegaten att lämna över ordet till denne", "Ordföranden vill påminna delegaten om att denne måste prata i tredje person", "Kan delegaten vara snäll att formulera en fråga?". Det bara fortsätter och fortsätter.....

Tjoohopp! Ja, då var den här. Vecka sju; veckan för vårat fina FNMB. Alla i min omgivning har nog fått lite för mycket av mitt tjat om det här projektet, så till er vill jag bara frambringa en ordentlig ursäkt; förlåt. Nu är det dock här och imorgon efter skolan ska vi fixa ihop allt som behövs fixas ihop. Klassrum ska ställas i ordning, flaggor ska upp, namnskyltar ska göras klara och övrig dekoration ska ställas fram. På tisdag klockan 8.10 slår vi upp portarna till våran fina aula där den bästa öppningsceremonin för det bästa FN-rollspelet någonsin kommer att ta plats :).

Lycka till allihop!

Nej, det är ingen vanlig dag, för det här är Ines födelsedag HURRA, HURRA, HURRAAA! (8) :D

Haha, har aldrig riktigt lärt mig texten till den där sången, men så där sjunger iallafall min kära mor den! Idag fyller min bästa vän Ines år! Så jag tänkte bara gratta henne här med. Så hjärtliga gratulationer kära vän! Ska ut och äta med födelsedagsgrisen ikväll och på lördag har hon fest :)! GR-GR-GRATTIS MY LOVE!

Då och då blir jag superstressad över de mest underliga sakerna. Just nu är jag jättestressad över att alla bloggar som jag följer blir uppdaterade sådär tio gånger om dagen. Jag hinner inte med! Dra ner på tempot människor, sätt på en mysig låt (hint: titta nedan), ta en kopp kaffe och relaxa. Elva inlägg om dagen är inte nödvändigt, jag lovar!

Tjugosju dagar kvar till Håkan kommer till Malmö! Missade ju när han kom till Lund i september förra året, vilket jag aldrig någonsin kommer förlåta mig själv för. Hittade dock en alldeles magisk video därifrån, som är för fin för att lämnas utanför bloggvärlden. Guuhuud vad bra det måste ha varit! Fast Konserthuset kommer att slå allt. Speciellt de förstklassiga biljetterna jag och Ines har på rad ett!

Guess what? Vaknade halvnio idag! Halvnio.. På en söndag!! Varför i hela friden gjorde du det då, undrar ni.. Jo, var tvungen att gå på Amnestys ungdomsträff här i Malmö. Något som nu i efterhand känns som en superdum anledning för att vakna så pass tidigt. Vi varken gjorde eller lärde oss något nytt. Yikes, förlåt för negativiteten, och förlåt Amnesty, jag tycker om er ändå! Det bjöds iallafall både på lunch och på fika (semlor, woho).

Resten av söndagen ska spenderas med Pirates-triologin som min kära styvfar fixat hem på min begäran. Kom dock precis på att jag har några, eller snarare sjuttio, sidor att läsa i en bok till svenskan imorgon (Leoparden). Prins don Fabrizio eller Captain Jack Sparrow? Okej, valet är gjort. Jag älskar pirater :)

Angeliqua