angeliqua

Trots den kyliga förmiddagen verkar det nu som att det är okej att sitta ute. Så min fredagseftermiddag tänker jag spendera i trädgården med en bok, lite kaffe och en massa, massa sommarmusik (bland annat då med låten nedanför). Ikväll blir det bio med Insan!

Nu är helvetet över. Det är över. World litt-upsatsen nästa vecka känns inte som något speciellt alls! IB 1 närmar sig sitt slut och gud vad jag har slitit det här året! Och klagat. Herregud, mina och Mias klagomål måste verkligen ha framkallat smärta i folks öron. Utdelning har det dock blivit i de flesta ämnen. Har nu en garanterad sjua i matte (!), en potentiell sjua i svenska, en sexa i engelska, environmental och franska. Och så en nedrans femma i ekonomi, men man kan ju inte få allt. Ni förstår inte hur stolt jag är över att jag klarat av det här året. Ska njuta så himla mycket av sommaren att det knappt finns på världskartan! Gud vilken lättnadskänsla jag känner nu, gråter nästan. Italien om fjorton dagar!

Efter en rent ut sagt hemsk dag var jag inte superpepp när jag lämnade skolans byggnader i eftermiddags. Engelskaläraren vars råd jag verkligen behövde inför min deadline imorgon var inte kontaktbar och så fick vi dessutom reda på att en av de få lärarna vi har som faktiskt går att tycka om nästa år kommer att ersättas av vår mardrömsfysiklärare från förra året. Som sagt så var jag inte jätteglad.

Dock tog jag och Insan en välbehövd tur på stan under vilken jag äntligen hittade tidningen som jag varit ute efter ett tag. De har ett jättefint reportage om Daniel Gilbert i det här numret (tips, tips). Därmed var den usla dagen inte längre lika usel. När jag väl kom hem möttes jag av ännu en fin överraskning; 'Håkan Hellström. Texter om ett popfenomen' hade efter bara två dagars väntan landat i min brevlåda. Och vips så fick jag lite positiv energi! En halvtimmes reportageläsande och en kopp kaffe senare satte jag därför av in mot stan igen, denna gång med Malmö Stadsbibliotek som mål. Energi ska ju utnyttjas när den för en gångs skull kommer i ens väg. På biblioteket letade jag upp nödvändigt material inför min extended essay. Efter ett ihärdigt omkringfarande emellan stan och hem och bibliotek sitter jag nu äntligen här hemma med ännu en kopp kaffe och funderar över vidare jag borde göra ekonomiläxan, fortsätta klura på extended (vilket inte är lönt) eller fortsätta med min nyinköpta bok. Hm, svårt val där.
 

Ja, idag spelar Montt Mardié på Babel här i Malmö. Det är så härligt att vara sjutton år och trehundratjugofem dagar.

Fick en idé precis. Sitter här i ett litet halvbreakdown inför våran första extended essay-deadline som är på fredag. Eftersom jag verkligen inte orkar sitta här tokstressad och rent ut sagt panikslagen över skolgrejer när det bara är ett fåtal dagar kvar av terminen så tänkte jag punkta upp en positivitetslista här nedanför. Helt enkelt saker som jag har att se fram emot. Nummer ett är faktiskt redan på fredag. Så!

1. Fredag. Extended Essay research-question - done!
2. Måndag. Grillfest hemma hos Emma med de bästa.
3. 5 juni. Sista lektionen; sommarlovet börjar lite inofficiellt sådär!
4. 11 juni. Skolavslutning; sommarlovet börjar officiellt! (Och så får vi äntligen reda på alla preliminära betyg)
5. 12 juni. Italien! Jag och familjen drar till Neapel :)!
6. 19 juni. Midsommar!
7. 22 juni. Börjar på mitt sommarjobb. Kan tänkas vara negativt, men jag tycker mest att det ska bli så otroligt spännande! Och jag är inte alls ledsen för att jag missar min Gud uppe i Borlänge samma dag. Nepp, det svider inte. Alls.
8. 1 juli. Vet att det är löjligt, men första juli är för mig det perfekta datumet. Alltid en bit in på sommarlovet även fast det samtidigt är långt kvar tills skolan börjar. (Så närmar ju sig också min stora dag)
9. 6 juli. Vad händer då? Då blir jag arton! Kommer bli super (liten ordvits där ja)!
10. 7 juli. Kommer då vakna upp och verkligen inse att jag får gå ut på krogen eller göra vad helst jag vill (nästan).
11. 28 juli. England med Insan! (Här blir det ett enormt hopp för att skippa negativa grejer)
12. 4 september. Tycker fortfarande att det finns en liten chans att jag är på Gröna Lund.
13. 17 september. Tåg med Ines upp till Göteborg.
14. 18 september. Behöver jag ens skriva det? Haha, Håkan, min Gud.

Den här är till dig Mia

Jag lurar inte er, det stämmer faktiskt! Roskilde slopas alltså nu, då jag kommer jobba under den veckan. Jag kommer faktiskt tjäna pengar! Det har inte satt sig i mitt huvud än! Och det bästa av allt: med de pengarna kan jag följa med till Insans familj i England de två sista veckorna på sommarlovet, så som det var planerat från början!

Nu undrar ni kanske vad det är jag ska göra under min fyra veckors långa praktik. Där har jag någonting positivt och någonting negativt att berätta. Det positiva gäller arbetsuppgifterna. På frågan om vad mina arbetsuppgifter skulle innebära fick jag svaret "Njae, ni får ju inte lov att medverka i vården av de eller så. Så det du kommer att få göra är att umgås med dem, läsa tidningen för dem, gå promenader, fika och spela spel med dem, sådana saker". Det negativa gäller vilka "de" faktiskt är. Jag trodde att det handlade om ett vanligt äldreboende. Men nejdå hörni, det är ett äldreboende för dementa. Jag som hade svårt för att vänja mig vid att jag faktiskt förmodligen skulle få jobba i vården (en sektor som jag länge fruktat) i sommar, ska inte bara jobba med äldre människor utan med äldre människor som är dementa. Jag blir lite skrämd av det faktiskt. Tänk så bestämmer de sig för att inte tycka om mig. Tänk så undrar de vem den mörkhyade tjejen (vill inte skriva det ordet som äldre gärna använder då det inte låg något fel i det på deras tid) som försöker ta hand om de är? Jag är inte bara lite skrämd, jag är livrädd.

Den senaste timmen har jag lagt på att skriva en analys av Timo Räisänens Let's kill ourselves a son. Kolla på videon nedan. Tror ni jag lyckades undvika att snacka politik?

Honom ska jag gifta mig med. Förlåt Håkan, men det kan inte hjälpas. Du kan få sjunga på vårt bröllop dock. Om du vill då menar jag.

Min lördagseftermiddag spenderar jag med att skriva ihop lite saker till min CAS-portfolio. Behöver lite Creative writing att lämna in, eftersom jag hela året hävdat att jag suttit och skrivit de här sablans texterna. Så fick jag en idé i veckan. Varför göra det så svårt för mig själv egentligen? Min CAS-aktivitet är att skriva kreativa texter. En kreativ text kan ju även betyda en låtrecension, eller en låttextsanalys, ellerhur? Så varför riskera att inte bli klar med min portfolio hand-in bara för att jag måste skriva en massa short stories och annat jobbigt som jag ändå inte har tid till, när jag bara kan lämna in sisådär fem-sex låtrecensioner? Moahaha.

Vilka låtar tycker ni jag ska ta? Ville ta Tro och Tvivel, men vill inte skicka in en låttext till IBO där det står om manshoror och annat fult. Men Långa vägar tror jag jag ska ta, och Let's kill ourselves a son med Timo Räisänen. Behöver drygt tre låtar till. Any suggestions? Jag börjar skriva så länge. Ha en trevlig lördagseftermiddag!

Angeliqua

För gud vad jag längtar efter den här.

Vet att jag nästan bajsar inlägg idag. Men. Läste precis Virtanens senaste krönika och drabbades av panik. Medan jag håller på att sortera ut min garderob här hemma och känner oro inför att göra mig av med en ful, gammal, alldeles för liten orange tröja som ändå aldrig kommer användas så genomför han nu en kulturell utrensning av sin lägenhet. Han slänger cd-skivor som kommer gå till historien som tidslösa klassiker, dvdboxar som trots deras lilla sentimentala värde ändå köpts av en anledning och så slänger han böcker. Man kan inte slänga böcker! Som min kära svenskalärare Berra hade sagt: "Ta inte Hemingway!!" ["Ta Boye, det feministsvinet!!"]

Nej, men skämt åsido så måste man ändå fråga sig hur detta är möjligt för denna annars ganska beundransvärda människa. Det är väl ändå inte normalt att så lätt kunna göra sig av med grejer som måste ha betytt någonting förut? Virtanen kanske är den sociopat jag misstänkt honom för att vara i flera år nu. Jag vet ju att han är lite knäpp, men man kan ju inte slänga Strindbergs "Röda Rummet". Har man ett exemplar av den, ja, då håller man fast vid det.

En sak till. Ifall Fredrik Virtanen vid sin nästa hänsynslösa kulturutrotningrensning avviker ifrån det han nu skrivit och får för sig att slänga någon av Håkan Hellströms skivor, då gör jag slut med honom. Då kommer jag aldrig mer tillbaka. Hör du det Virtanen? Rör du Hellström läser jag aldrig mer en enda krönika undertecknad ditt namn. Aldrig någonsin.

Fast usch, lättpåverkad som jag är av vår tids stora kvällstidningskrönikörer ska jag nog ändå utföra en liten rensning av min iPod. En jätteliten. Och den enda anledningen är att kapaciteten på 8 GB snart är nådd.

Jag vill till Roskilde, jag vill till Roskilde, jag vill till Roskilde, jag vill till Roskilde. Får jag inte jobb under den veckan, då ska jag till Roskilde. Ska. Jag önskar mig det i artonårspresent om det inte går på annat vis. Det är det enda materiella jag vill ha nu: ett festivalpass till Roskilde.

Jag vill se Coldplay dagen innan min artonårsdag. Jag vill se Håkan fyra dagar innan min artonårsdag. Jag vill se Glasvegas och alla andra underbara band som kommer dit i sommar. Jag vill, jag vill, jag vill.

Okej, energin är på väg tillbaks, så nu springer jag omkring här i mitt rum och städar för fullt. Vilket verkligen behövs! iTunes spelar Timo, the Killers, the Kooks, Kings of Leon och lite glada Mraz-låtar. Pepp, pepp, pepp! Här ska det bli rent!

När jag gick och la mig klockan tre inatt var det i hopp om att få sova länge dagen efter. Tror ni det funkade? Nej. Det gjorde det inte. Strax innan tio började någon banka på någonting utanför mitt fönster, tjugo över tio kom morgonens första sms, och kvart i elva kom första samtalet (no hard feelings alltså, ni kunde ju inte veta att jag skulle vilja sova under de första dagarna ledigt på åratal, HOSTHOST). Nu ska jag ta min bittra och buttra rumpa ner för trappan och få i mig lite mat (läs: kaffe), och hoppas att det muntrar upp mig eftersom det helt enkelt inte verkar vara meningen att jag ska få sova. Någonsin. Nedan hittar ni min livshistoria.

Då du i ett tappert försök att möblera om ett rum tillsammans med din bästa vän får förslaget att ni kanske borde trotsa brandfaran och ställa soffan, som ni kämpat med i ett par timmar, framför dörren, och du svarar:
- Ja, det finns ändå bara ett enda sätt att brinna upp

eller när du under samma ommöbleringsförsök på "gud, vad obalanserat allt ser ut på den där hyllan", lite lätt headbangande svarar:
- Aa, den behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans

eller om kvällen avslutas med ett par sista ord som låter
- Men du, Stockholm blir aldrig din stad

ja, då kan folk nog med rätta påstå att du är smått fanatisk. Fast varför inte citera honom, han är ju så duktig den där Hellström.

Märkte att youtube "uppdaterat" några av de fina Håkan-klipp jag laddade upp där för ett tag sen, så att man kan se dem i bättre kvalitet. Brännö serenad hittar ni nedanför.

När jag efter en lång, lång skoldag idag träffade Insan så stötte vi på en hop med ankungar som kom gående emot oss där vi befann oss nere vid kanalen (misstänker att maten vi bar på var anledningen till det här och inte det gullandet vi trodde de var ute efter). Allt var frid och fröjd och allmänt stillsamt tills Ines, till omgivningens stora förskräckelse, kläckte ur sig en riktig.. ja, moodbreaker: "När jag var liten, då dödade jag en liten ankunge!!". Framför oss står då en kille i vår ålder som alldeles förtvivlat chockad vänder sig emot oss och avfyrar en blick som nästan förkroppsligar meningen "Vad för sorts monster är du egentligen?!"

Ja, ni kan ju tänka er skrattanfallet som följde på det här. Man måste ju helt enkelt bara älska henne. Märker att jag inte helt lyckats återberätta händelsen så som den kanske förtjänar, men nåväl, jag kan ju iallafall med gott mod sätta etiketten "Dagens" (eller varför inte "månadens") på det här. Insan - skitungen som växte upp till att bli världens största djurvän.

---

OBS! Ines dödade ju då inte ankungen med sina bara händer eller så där (som en viss annan vän lyckats göra med sin hamster). Hon lyckades bara skrämma den så att den dog. Tänkte att ett förtydligande kanske var på sin plats.

Montt Mardié, David Pagmar, är guld värd! Lyssna nedan :)

Aaaahhh, min mamma och Robert ligger just nu väldigt högt upp på listan över mina favoritpersoner. De kallade precis ner mig i köket för att visa mig någonting. Trött som jag var förstod jag inte riktigt vad det var de pekade på på datorskärmen som de så gärna ville att jag skulle se. Vill ni veta vad det var? Det var hotellet som vi tydligen ska till den 12 juni! Ja, ni hörde rätt; jag ska till Italien!! Vi stannar där i fyra nätter och fem dagar, alltså fram till den 16 juni. Ni måste förstå hur mycket jag behövde det här nu. Någonting att se fram emot liksom. Har avsett en timme av min tid denna kväll för att ta en paus ifrån alla huvudbryn och surfa runt och läsa lite om Italien och vackra Neapel. Så det ska jag fortsätta med nu. Checka bilderna nedan, dit ska jag. På riktigt!

Min kära styvpappa Robert är efter sisådär 30 år fortfarande ett hängivet U2-fan. Jag förstår honom.

Lite tufft är det ändå när man upptäcker att en tidning, eller okej, ett magasin, på deras hemsida länkat till ett av ens youtubeklipp. Eller okej, snarare bloggen på deras hemsida, men ändå! Klicka på länkade "Daniel Gilbert". Förresten verkar det vara ett väldigt trevligt magasin det där. Kanske borde beställa hem det?

Eftersom jag lovordade Norge så varmt i förra inlägget föjer här deras bidrag för eran beskådan:

Idag vaknade jag pigg som en lärka klockan tio, medveten om att många av mina vänner (läs: de som var i Lund igår) antagligen precis gått och lagt sig och om några timmar skulle vakna och minst sagt må skit. Ha-ha säger jag! Istället för att spendera lördagen som en zombie så drog jag mig upp, åt kanelbullar till frukost (jag vet, mums) och satte mig framför en slags ap-serie på Animal Planet tillsammans med min styvpappa. Väldigt avslappnande måste jag säga, och engagerade som vi blev i de stackars plågade apornas liv så sved det när mamma sa att "nej, nu får vi faktiskt ta och åka".

Och av bar det då; runt, runt till Malmös alla elektronikbutiker för att hitta en saknad del till våran diskmaskin. På sista stället vi besökte, en liten Hemma-butik ute in the middle of no where, fick vi veta att de delarna som vi behövde enbart kunde hittas inne på Boschs egen reservdelsbutik, som självklart bara är öppen på vardagar. Jaha, sa vi och åkte till Jägersro Center och strosade runt inne på de få kvadratmeterna som det shoppingcentret består av. Det hela avslutades med att vi köpte med oss minimunkar hem från något amatörställe som kallade sig för "Dinky donuts" (jag undrar vilket multinationellt munkproducerande företag de blev inspirerade av) som sedan avnjöts med en massa kaffe hemma vid vårat köksbord. Ja, det var precis lika mysigt som det låter. För att lägga ännu mer vid mysfaktorn så öser ju faktiskt regnet ner här utanför. Sommarregn, åh :).

Nu ska jag sätta igång med färdigläsandet av våran svenskabok och gotta mig i andras bakfyllor. Ikväll jag drar mig ut mot Oxie där det ska ses på Eurovision. Hemskt nog så känner jag inte alls starkt för kära Sveriges bidrag, avskyr den där stirrblicken som Malena Ernman avfyrar varenda gång hon får chansen. Hon skrämmer mig lite grann. Nej, istället hejas det på Norge ikväll. De firar ju faktiskt nationaldag imorgon, tänk vilken grej om de då för första gången på ett bra tag vinner Eurovision kvällen innan. Våra söta patriotiska grannar kommer ju få den bästa dagen någonsin!

Ikväll vill vi alltså, ifall Malena inte lärt sig att kontrollera den där skräckinjagande blicken, höra en massa "Norvege douze points".

Mitt nya favoritprogram heter På Spåret. Här ser ni varför. Gilbert på tv varenda fredagskväll, åh.


Annars uppdateras inte bloggen så mycket i dagarna, är av olika anledningar inte på skrivhumör.

Nedan hittar ni en video av en popgrupp som för några år sen var mina största idoler. Excellence bildades i kanal 5:s program Popstars för några år sedan. Kommer ni ihåg dem? Låten nedan var under ganska lång tid min absoluta favoritlåt och jag stod allt för ofta på Excellence konserter och sjöng och dansade med i deras berömda danssteg som jag, nu när jag tänker efter, nog faktiskt fortfarande kommer ihåg. Detta om något är väl ett bevis på att musiksmak (oftast) förändras med åldern. Medan jag nu börjar med plugget så får ni verkligen njuuuta till underbart splendida "Eenie Meenie Miny Moe".

Mer än häften av mina mockexams är avklarade nu. Och jag är så himla trött. Så otroligt trött. Det är meningen att jag ska repetera tre jäkla böcker ikväll, för imorgon är det uppsatsskrivning igen. Som att tröttheten inte skulle vara nog så har mitt psyke bestämt sig för att jag ska gå och vara nervös inför morgondagen nu också. Orkar inte. Känns iallafall sjukt skönt att ha alla tre delarna av ekonomin avklarad nu. Otroligt befriande.

Har hittills fått tillbaks två prov, ett i franska och ett i svenska. Franskan fick jag en sexa på, medan jag fick min första sjua i svenskan. Tack, snälla gud (är alltså inte religiös egentligen), för den. Nu ska jag dricka upp kaffet och ta tag i mina tre finfina böcker. Förlåt för skolsnacket, hittar ingenting annat där inne i hjärnan att skriva om just nu.

Mannen i den vita hatten kan nog vara Kents bästa låt någonsin. Och ja, eftersom att jag förmodligen inte kommer orka tänka eller göra någonting annat, så kommer jag nog att fortsätta inläggsbajsa resten av dagen.

Ja, så heter ju då en av Håkan Hellströms låtar. Han sjunger om att han är kär i den fulaste flickan i världen. Klickar man sig in på videon till den låten på youtube, då hittar man den här konversationen i kommentarsfältet:

Usch och fy. Jag har varit sugen på ett Big Mac-meal i drygt en vecka nu. Kan någon snälla ta med mig till en McDonalds, alternativt köpa med sig McDonaldsmat hem till mig? Nu har det gått så långt att jag till och med drömde om det inatt. Drömde att jag och Insan satt på McDonalds på Gustav Adolfs Torgs uteservering (om det nu är det man kallar de fem gröna borden som står utanför) och åt hemgjorda hamburgare. Jag vet, sjukt konstigt. Så kom vi på att min mamma kanske kunde komma dit och köpa riktiga McDonaldshamburgare åt oss, och så försökte vi locka henne till Gustav hela kvällen. Kommer inte ihåg om det lyckades eller ej men fast står iallafall att jag idag vaknade ännu mer sugen på en Big Mac än förut. Cravings är så svåra.

Flås och fnitter blev det när jag önskade låt idag i morgonpasset. Nåväl, man kan ju inte vara bäst på allt. Lite söt var jag dock. Ta nu och lyssna på min fina stämma och den efterföljande ännu finare låten på p3:s webbradio. Ni får trycka er fram till del sex av sändningen också ringer de upp mig 31 minuter in i den delen. Döm inte mig nu, ni hade också småfnissat ifall ni hade en galen Kodjo på andra sidan luren som pratade med er som King Julian.

"Man borde väl inte behöva motivera varför man vill höra Sveriges enda verkligt begåvade artist?"
- Det var en motivering som hette duga, inte konstigt att de valde mig!

Medan jag satt och pluggade på skolbiblioteket idag så ringde min mobil. Det var Morgonpasset i p3 som ringde och frågade ifall jag kom ihåg en låtönskning som jag gjort för några månader sedan. Lite sådär halvchockerat svarade jag efter viss betänketid att jo, det gjorde jag nog lite sådär halvt. "En Håkan Hellström-låt, ellerhur?". Ja, sa jag, eftersom det ju är ganska troligt att jag skulle göra just det.

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger hade jag tydligen efterfrågat på deras hemsida för ett tag sedan, och imorgon emellan 9.20 och 9.45 får ni tuna in på p3 för någongång då framför jag min fina låtönskning live i Morgonpasset. Vilken är låten då, undrar ni som inte är insatta i Håkans mästerverk. Här är den :)

Att jag på bussen idag blev vittne till ointelligens i dess renaste form. Eller vet inte om ointelligens är rätt ord. Dumhet passar nog bättre. Dumhet, i en så pass pinsam grad att människan närmast förtjänar en munkavle fram tills den dag då hon har vett nog att öppna en tidning eller två. Vissa saker är för extremt korkade för att det ens ska kunna gå att skratta åt dem. Så himla otroligt.

Det sitter då två tjejer på samma buss som jag. Tjejerna är i min ålder, drygt 17-18 år. En av tjejerna slänger då ur sig: "Men du vet den där snubben. Han i USA. Vad heter han? Obamma (betoningsfel).. Obama Barack eller vad det är? Ja, men du vet han där. Äh förresten, vem bryr sig.."

Att komma hem dödshungrig vid fyratiden men bli tillsagd att "mamma lagar mat när hon kommer hem, så ät ingenting nu". Att sedan vänta till klockan sex (när man då är ensam hemma för att styvpappan åkt hem till systerns lägenhet), då man bestämmer sig för att ringa mamma för att höra vart hon blir av eftersom man snart dör av hunger och inte kan få något plugg gjort innan man fått äta något. Att då höra mamma säga "Men Angeliqua, jag är ju också i Alex lägenhet, glömde jag säga det? Ta och värm någonting ur frysen om du är så hungrig", ja, that pisses me off.

Och mm, jag blir väldigt cranky när magen klarar av att låta högre än stämbanden.

Alltså, förlåt men kolla på det här. Haha, så jäkla dåligt. Pippi Longstocking. Visste ni att Lilla Gubben i den engelska versionen av Pippi är översatt till Little Old Man? Det gjorde min kväll.

och jag är inte dödstrött! Underverk, mirakel eller kanske bara kicken av att ha första mockexamet avklarat? Kanske lite av alla tre. Imorgon väntar franskan, vilken det inte är lönt att plugga inför. Därför ska jag spendera måndagskvällen med en massa kaffe (gud, jag borde verkligen börja fundera över min överkonsumption på det området) och en svenskabok i vilken jag på något konstigt sätt hamnat nio kapitel bak. Ingen aning hur det hände, men ikväll ska jag bannimej komma ifatt.

Nu blev det ett väldigt "min dag har vart så och såhär och nu ska jag göra det, det och det där"-inlägg, men som ni kanske märkt i de senaste inläggen så saknar jag inspiration just nu. Hatar det verkligen, känns som att minsta uns av rolighet/intressanthet (vackra ord här) är som bortfluget ur min hjärna. Nåväl, det kommer när det kommer :). Nu blir det Svindlande höjder så det ryker om det.

Angeliqua

Du i din newsfeed på facebook läser:
- [namn] became a fan of Oxford Study Courses.
- [namn] took the IQ test quiz and the result is Very Good!! You are one brilliant person!!
- [namn] Omg, I got a pimple on my hand xD

När alla dessa uppdateringarna dessutom är gjorda på en lördagskväll från sådär 20.00 och framåt och de flesta övriga uppdateringarna består ut av klagomål över mockexams, ja då är du säker på vilken linje du går.

Eftersom min bloggtorka verkar hålla i sig bjuder jag istället för på ljuva ord på en somrig, upppiggande och ganska så himla ung Håkan Hellström iförd sjömanskostym ifrån 2001. För att markera intåget i maj månad kan vi väl säga!