angeliqua

.. är jag otroligt trött på exam revision. Ser även dubbelt efter att ha stirrat på min dator fyra dagar i sträck. Dessutom så tappade jag precis min iPod i vitlökssåsen som ligger kvarbliven på den tallrik där den falafel som är det enda jag ätit idag låg tidigare (fatta hur invecklad den meningen var). Inser ni hur sunkigt det är? För ungefär så sunkigt är hela mitt rum, inkluderar mig själv där, efter att jag suttit inlåst och pluggat alla de här dagarna.

Summan av kardemumman är att jag seriöst överväger att dra med någon välvillig människa ut ikväll, trots den mastodontbakfylla som isåfall troligtvis skulle prägla en annars produktiv morgondag.

Vem är killen? Jag ser honom överallt. Det tjocka barnansiktet får mig numera att längta ner i ekonomiboken.

Och vad är grejen med att Ricky Martin kom ut ur garderoben typ igår? Jag såg honom live när jag var sådär nio år. Nioåriga Angeliqua hade kunnat berätta för honom att han inte tyckte om tjejer. Detta är ungefär som när Peter Jöback kom ut, fast minus allt sorgligt bagage som han gick ut med samtidigt. Alltså som när Peter Jöback kom ut fast betydligt roligare.

Här skulle det komma en finig låt (finig som i fin-ig och inte en felstavning av finnig) med Jack Peñate. Youtube strejkar dock. Vad är det som pågår? Jag blir så stressad när Youtube håller på såhär. Det är nästan som om Google inte hade fungerat. Helt plötsligt blir man fråntagen möjligheten till att få fatt i saker som annars bara är ett knapptryck bort. Panik. Behöver. Söka. Efter. Onödiga. Videor. Suck. Stön. Gallskrik. Funka nu förhelvete!

"Okej, klockan är fem i två, jag går och lägger mig snart, det är lugnt. Ska bara kolla Perez snabbt............ HELVETE klockan är tjugo över FREAKIN' tre!"

Hade lyckats glömma att klockan ställs fram en timme inatt. Så har ni inte gjort det ännu rekommenderar jag att ni gör det asap. Lär underlätta eventuella försök att komma i tid till grejer i veckan. Nu ska jag sova, för tydligen är klockan snart halvfyra.

Inatt drömde jag att jag tatuerat in "Håkan W. Räisänen" (Håkan Winnerbäck Räisänen) på min vad. Fyfan vilken panik jag vaknade med. Fyfan. Kommer dessutom ihåg att jag ville ha "Jocke", för Jocke Berg, istället för W:et, men valde det senare för att jag tyckte att det såg finare ut rent estetiskt. Och att jag dissade att slänga in Berg för att jag inte ville gå omkring med mammas flicknamn förevigat på min kropp. Jag kan för fan inte vara frisk. Håkan W. Räisänen. Det där blir nog 2010's sjukaste dröm.

Vi säger SD, skit. Haha. Ha. Nej men helt allvarligt. Debatten om vidare Sverigedemokraterna ska få skicka representanter till gymnasieskolor runt om i Sverige för att värva röster slutade ju med att de på de flesta ställen faktiskt blev tillåtna till att göra det. Idag besökte de tydligen vår grannskola Petri där de möttes av en massa tumult. Härligt, säger jag. Nog för att jag stödjer yttrandefrihet, men att elever ska bli påhälsade av folk som kallar sig för pålästa politiker men vars främsta frågor baseras på att människor är olika värda (och detta i skolan - ett ställe där trygghet sätts framför allt annat i andra sammanhang) känns inte som något som hör hemma i det Sverige jag vill se. Jag vill inte möta någon kostymklädd rasist utanför min matsal när jag är på väg in för att äta lunch. Jag är av utländskt ursprung. Hur svenskt uppfostrad jag än är så kommer jag ju alltid att stå för mitt västafrikanska arv (klyschigt, jag vet). Tanken av att gå in i ett rum och veta att människan framför mig anser sig vara både bättre och mer värd än mig på grund av dennes ariska arv får mig i princip att vilja spy.

Dock så måste jag ändå erkänna att jag är väldigt nyfiken på vad jag hade fått höra om jag gått fram och tagit diskussionen med en av representanterna. Och det kan mycket väl hända att jag gör det. Bara för att få höra hur de tänker och hur de valt att ta en diskussion med mig, som ju är en andra generationens invandrare. Det hade kanske hjälpt mig med att förstå hur de tänker. För som jag sagt förut så kan jag förstå (inte förstå i den bemärkelsen att jag sympatiserar med det) att folk röstar fram Sverigedemokraterna. Det är ofta folk som fått nog av hur dåligt Sverige hanterat invandrarfrågan i väldigt många år och som nu ser sin röst som det enda sättet att visa sitt missnöje med. Politikerna har jag dock aldrig förstått. De är rasister ända in i benmärgen. Förlåt, men så är det bara. Sverigedemokraternas slogan lyder "trygghet och tradition". Traditioner är trevliga, alla länder har dem. Att de går att bevara utan att agera rasistiskt är dock ett faktum. Att det är löjligt och skrattretande att ett politiskt parti ska vara baserat runt en sådan fråga kan dessutom inte förnekas. Jag lovar och svär på att jag kommer att fortsätta att äta köttbullar och prinskorvar (åh vilka ljuvliga, uråldriga, kulturella traditioner vi har i vårt avlånga land) varenda julafton, även fast jag har möjligheten att istället cykla och köpa en falafel i kiosken femton minuter härifrån. Problemet med Sverigedemokratiska politiker är alltså inte att de gillar svensk kultur. Det är istället att de ogillar utländska kulturer i alla dess former.

Blir jag given chansen så tar jag nog den här diskussionen, om den går att föra lugnt och sansat vill säga, för annars låter jag hellre bli. Jag vill bara få klart för mig hur de kan tycka att främlingsfientlighet ska hjälpa Sverige som land, i en värld vars överlevnad tycks vara beroende av globalisering. Frågan är ju alltid fri.

Ursäkta det långa inlägget. Jag är som ni kanske märker lite förbryllad över människors idioti.

"Anna-Lena I---- har en dotter med visselpipa och studentmössa i köket! Kan inte hålla sig till juni månad. Och det är min sista studentunge."

Cute. "Studentunge" känns dock som lite fel ordval.

Ja, det gick ju inte helt rätt med studentmössan till slut. Fick en mössa med en annan skolas namn på baksidan. Fast jag får en ny innan studenten, så det är lugnt. Jag har peppat runt med feltrycksmössan hela dagen ändå. Eftersom jag ska få en ny behöver jag ju inte ta hand om den för fem öre. 70 dagar!

Min moster Carin tog studenten. Åh jo, man har väl vart med förr.

 

"Men vafan, måste han stå där med halvöppna ögon hela jäkla låten?"
"Angeliqua, han är blind."

Smhi påstår att det ska snöa i Malmö på tisdag. Hur mycket ska man behöva ta?

Plusgrader och sol och brist(?) på stress. Quackfood och jag chillade i solen i två hela timmar idag utan att dö av kyla. Jag har inte varit ute så länge i streck sedan i typ september. Med bara exams i sikte och inte en enda deadline kvar på gymnasiet så kändes det väldigt passande. De små snödrivorna som envist ligger kvar vid vägkanten göra sig ej besvär - nu tänker jag njuta av våren.

Fick världens finaste sms av min bästa vän precis. Eller snarare fem stycken. Tro och tvivel, gumman. I love you, krya på dig.

Jag är inte på Kents konsert i Köpenhamn ikväll. Jag ska inte på deras konsert i Malmö imorgon. Känns rätt så jäkla hårt. Att sitta och kolla på när Dolph Lundgren och Måns Zelmerlöw intar Globen i samma ögonblick som man vet att Jocke Berg går upp på scenen tvärs över Öresund är smått nedtryckande. Tro mig, jag vet.

Ikväll ska jag och mina kära klasskamrater ut tillsammans för att fira att våra mockexams är över. Jupp, IB intar Malmö så watch out. Literally. När jag då tänkte kolla igenom vad jag skulle ha på mig ikväll (märk vid hur jag inte refererade till det här som kvällens outfit), så kränger jag på mig mina pumps, som pga diverse händelser under infirandet av det nya året och konsekvenserna som följde därefter förblivit oanvända. "Nu har det bannemig gått två och en halv månad, nu måste det gå", tänkte jag. Men icke sa nicke. Skitfoten gör fortfarande ont när jag tar på mig tortyrredskapet som åsamkade den smärta den där så ihågkombara kvällen. Jag ska dock ha dem på mig ikväll. Lösningen blir att jag har på mig en svart extrastrumpa inuti och hoppas att alla andra är tillräckligt på lyset för att inte lägga märke till den. Praktiskt tänkande, mina vänner.

Och mina mocks är över. För jäkla awesome.

Man vet att man har bloggtorka om man tänker att man kan skriva ett inlägg om hur man glömde glasögonen hemma idag eller om hur man fått världens finaste bakgrundsbild på mobilen eller om att man i skrivande stund håller på att brygga kaffe. Jag tror jag gör bäst i att avlägsna mig härifrån på studs. Jag återkommer.

Syrrans statusuppdatering: "Lördagsmys på hotell med god cider, melodifest och mannen :D (Egentligen va de tänkt att vi skulle göra oss klara för att gå ut, men planen sprack när vi kom på att vi inte orkade :P)"

Vår nioåriga kusin kommenterar: "Hånglar ni?"

"Efter IB ska jag bli allmänbildad" - så lät det i vår skolmatsal idag. Det var givetvis Mia Q som stod för detta härliga konstaterande som nog gäller för alldeles för många i vårt umgänge. Vi pluggar, det gör vi. Och vi är inte dumma. I skolan är våra lärare dock så tajt bundna till vår fina kursplan att de varken vågar eller har tid till att snacka om alltför mycket utanför den. Sådant ska vi göra på fritiden. Problemet där är ju bara att vi inte anser oss ha någon fritid. Resultat: ingen allmänbildning.

Efter den andra juni, då jäklar ska det börjas läsas tidningar. Speciellt om en framtid som journalist ska vara möjlig. How ironic.

Det är rätt lätt att glömma bort att se saker i perspektiv pga den här IB-smörjan som jag och många runtomkring mig befinner sig i just nu. Igår när jag satt och pluggade inför dagens (låtsas)slutprov, så blev jag läskigt påmind om vad jag faktiskt är efter den andra juni i år. Jag pluggade ekonomi. Kapitlet hette unemployment. Jag dog lite inombords. Jag börjar inte plugga förrän i september 2011, så fy satan vad det ska letas jobb de kommande månaderna. Målet är ju att spara ihop pengar så jag slipper feta lån att betala tillbaka när jag är klar i Skottland om fem år.