angeliqua

När jag gick och la mig klockan tre inatt var det i hopp om att få sova länge dagen efter. Tror ni det funkade? Nej. Det gjorde det inte. Strax innan tio började någon banka på någonting utanför mitt fönster, tjugo över tio kom morgonens första sms, och kvart i elva kom första samtalet (no hard feelings alltså, ni kunde ju inte veta att jag skulle vilja sova under de första dagarna ledigt på åratal, HOSTHOST). Nu ska jag ta min bittra och buttra rumpa ner för trappan och få i mig lite mat (läs: kaffe), och hoppas att det muntrar upp mig eftersom det helt enkelt inte verkar vara meningen att jag ska få sova. Någonsin. Nedan hittar ni min livshistoria.