angeliqua

Imorgon är det ett år sedan jag var på en väldigt, väldigt speciell konsert. Kommer nog aldrig komma över hur perfekt den kvällen blev. Ska bli intressant att se om den går att överträffa någon gång. Håkan, vi kan väl försöka i höst? Jag har lite abstinens. It's been too long.

Snodde en tjejs Markus Krunegård-autograf igår. Trodde att personen glömt kvar sin dumma plansch. Så jag river av autografen liksom. När vi sedan suttit där i typ tio minuter kommer det då fram en tjej och rycker åt sig planschen, upptäcker hålet där hennes värdefulla autograf tidigare suttit och släpper ifrån sig ett ledsamt litet "nää". Att hon hade gråten i halsen var smärtsamt uppenbart. Då vänder hon sig mot oss och utbrister "VAR DET NI?!?!". Och då vågar jag ju såklart inte erkänna. För att vara ärlig så får jag inte fram ett enda ord. Så Ines steppar in och säger typ "Nej, det var inte vi. Men guud vad tråkigt att någon ens skulle kunna tänka sig att göra sådär". Och sedan gick stackaren därifrån med slokande axlar.

Nu sitter autografen på min vägg.

Min kära mamma är fan guld värd ibland. Vi satt precis och diskuterade studenten och allt vad den innebär. Då säger jag att jag är glad över att jag inte går på en ut av alla tusen friskolor, utan på Borgar med alla våra traditioner i form av utsparkslekar och så vidare. Mamma svarar: "Jomen vissa av friskolorna har ju också det. Proviva till exempel."

"Joao-Pedro C-- is now friends with Joao F------- and Pedro T--------."

Mina portugisiska facebookvänner fortsätter att bli vän med en massa Joaos och Pedros och efter att ha hittat meningen ovan i min newsfeed börjar jag bli lite konfunderad. Ni vet hur alla från Göteborg heter Glenn? Jag ser en parallell.

Speciellt när han bestämt sig för att det är en bra idé att göra efterätt varenda dag. Avund är en dödssynd läsare, så se nu till att vara glada för min skull.

Ha. Håller just nu på att göra mig färdig för att åka in till kära Pildammskolan. Som om inte mina misslyckade mockspluggförsök här hemma vore nog så ska jag denna fina tisdag in till skolan för att göra en muntlig grej i franska. Helt underbart härligt.

99 dagar till studenten, 99 dagar till studenten, 99 dagar till studenten.......

100 dagar. 100 dagars rent helvete. Eller vafan, det klarar man väl av. Helt seriöst så ska jag och mina klasskamrater äga skiten ur det sista IB har att komma med. Peppa till nu. Efter många om och men fann jag den riktiga studentsången, utan techno och annat grejs, sjungen av en kör och allt. Lika bra att lära sig den nu, peeps!

Jag vet ju att den är personligt skriven till mig.

Otroligt roligt om försvarets radioanstalt (aka FRA) skulle inspektera min skivhylla idag. Jag har haft en 'bränna ner så mycket mycket av min nedladdade musik jag bara kan på skivor-dag'. Äsch.

Assuu. Ni vet den där känslan av att varken orka sitta stilla eller göra någonting? Den har dominerat min lördag. Har varit helt geggig i huvudet och varit allmänt efter hela dagen. Vi satt och kollade på OS-sändningarna hela familjen för en stund sen. Inom loppet av en halvtimme hinner jag ställa frågorna;
"Är det här slalom?" (får svaret "nej, det är Super-G"),
"Så det här var väl störtlopp?" (får svaret "nej, det är Super-G"),
"Är det här Super-G?" (enda svar jag får är en gapskrattande familj som undrar hur många hjärnceller jag tog kål på igår).

Satt här och tänkte berätta om en liten trevlig incident idag. Den inkluderar mig, en skolmatsal och en tappad tallrik. Tänkte fortsätta använda mig av ursäkten att "det skulle ju hända någon gång under mina tre år på gymnasiet". Fast då infann sig plötsligt några svaga minnesbilder av Borgars matsal i IB 1 i mitt huvud. Det här har hänt förut.

"Människorna vet icke, vilken betydelse vackert väder har för dem, förrän de en tid har nödgats sakna det. De glada blev tungsinta. De tungsinta blev vansinniga och hängde sig i långa rader eller samlades för att hålla konventiklar. Snart arbetade man icke längre, och nöden blev stor. Brotten tilltog efter en svindlande skala, fängelserna överbefolkades, dårhusen räckte endast till för de kloka. De levandes antal avtog, och deras bostäder stod övergivna. Man stadgade dödsstraff på självmord; ingenting hjälpte."

Vi behöver alltså solsken och vackert väder. Vi behöver vår. Hjalmar Söderberg skrev det 1897 och jag säger det 2010: det räcker med det gråa vädret, vi kommer utan tvivel att bli fullständigt galna om det inte slår över snart.

Swedish oral imorgon. Därav referensen till Söderberg. Bernth hade varit stolt.

Klar med TOK. För alltid. Aldrig mer. 1599 ord. Word limit 1600. Nu ska jag gå och dö med Fröken Julie.

Snackade med en viss vän på telefon för en stund sen. Idag var hon ute och handlade mat. Då blev hon förföljd av vad hon själv beskriver som "en liten varelse". Hon visste inte om det var en kvinna eller en man så hon kom fram till att det var enklare att bara referera till varelsen som "den". Vi la på för sisådär en halvtimme sedan och jag skrattar fortfarande. Lämnar det dock till henne själv att berätta hela historien.

Att komma in till skolan alldeles för sent för att gå på första lektionen, med tanken att man ändå kunde använda den lektionstiden till att göra klart arbetet man inte hann färdigt igår. Att då upptäcka att du inte kan öppna dokumentet i skolan trots att presentationen är samma dag, det suger verkligen. Jag hatar den här dagen, jag hatar verkligen allt med den här dagen. Har liksom inget jävla val än att börja om från början igen.

"Of significance to the issues I wish to address in this chapter are, on the one hand, the continued acknowledgement of inequalities and dependencies between First and Third World countries, and on the other, an attempt to conseptualize these relationships in a way that avoids the reductionist and deterministic tendencies inherent in looking predominantly at socioeconomic relationships"

Jag tror jag dog lite av den meningen. Vem i helvete fortsätter ett kapitel som påbörjas sådär? Mia, jag orkar inte, kan vi inte bara skjuta oss själva och Simon så vi slipper det här? Jag går med på en dränkning också, men då blir det så omständigt.

Borde inte det faktum att man går IB göra så att känner sig duktig, smart och rätt stolt och inte tvärtom? Den senaste tiden har den egenskap som känts mest passande för mig varit 'korkad'. Efter att jag lämnat in min TOK-uppsats ska jag nog tatuera in det i pannan.

Ser yours truly (jag alltså) fram emot rätt rejält. Då är det premiär för den näst sista Harry Potter-filmen. Och ja, jag är en tönt sedan arton år tillbaka; no news there. Anledningen till att jag skriver ett blogginlägg om det här är dock den här nyheten. Jag tror nog jag dör lite. De sista filmerna släpps i 3D. Tönten i mig springer lyckovarv runt huset. Bildligt talat.

Sitter och blir TOKig (heh) med vad som faktiskt är den sista viktiga uppsatsen vi kommer få på IB. Då så ringer alarmet på mobilen. En liten påminnelse till mig själv om att p3 sänder en konsert med Melissa Horn 20.30. Samma mellansnack och låtlista som på konserten förra hösten. Härliga minnen.

Ungefär så lät det under Ines födelsedagsmiddag för en stund sen. Ja, det där låter ju rätt mystiskt, men den maten.. Alltså, den resturangen.. Alltså. Det finns inga ord. Ni som endast känner till Barcelona som en bar/ett uteställe får verkligen gå dit och äta någon gång. Eftersom jag glömde plånkan fick vi åka hem för ett snabbt stopp innan vi drar ut senare. Grattis till finaste Insan som nu är nitton år och asgammal. Ett år till Systemet hun'!

För er som inte fattat mina okontrollerbara skrattattacker de senaste dagarna så fort någons bakdel eller ordet "rum" (PAAAHHHHHHHHHH, eee-hää-hääää-häää) kommit på tal är här en av videorna som bär ansvaret för det hela.

"Är det här godis?"

"Det är godis"

"Carl den tjhooosjhhoonde är deeer, titta!"

eeeeeeeee-hääää-häääääää

Angående mina nyinskaffade glasögon.

Mamma: Hur känns det gumman?
Jag: Jag känner mig gubbig.
Mamma: Äsch, hur menar du?
Jag: Jag känner mig som om Karlsson på taket, Albert Einstein och John Albert D***e mötts för att bilda en underlig liten hybrid.
Mamma: (tystnad). Ja, man kan ju inte klaga på att du saknar fantasi.

Gillar att hon uppskattar mina goda egenskaper.

Av alla jäkla Bergare som jag är släkt med skulle givetvis den enda som verkligen spelar roll (förlåt morfar, mormor, mostrar, morbrödrar, kusiner) utelämnas ur mitt liv. Jag hade velat träffa Jocke Berg, prata med honom och se om han är lika fascinerande i verkligheten som på cd. Han verkar så himla stenhård, samtidigt som han tydligt nog är ovanligt duktig på att, ja, känna.