angeliqua

Satt här och kände att jag höll på att falla i sömn. På allvar. På tangentbordet. Har nämligen sovit fyra timmar inatt. Inte lätt när man vant sig vid minst tio timmars sömn per natt kan jag säga. Iallafall så tyckte jag det var både roligt och intressant när jag i samma ögonblick som jag tänkte "nej fan, jag behöver rycka upp mig, jag behöver lite uppmuntran", för mig själv började rabbla:

Jazzhuset e fullt av trix å coca cola-chiks å kicks,
han har skrivit det och det,
och Hon e där från sex till sex.

Och ut på synthesizer-golvet
Ner i ljuva livet
Upp på taken
Över staden 
Under fabriksmolnen

Jag ser:
Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
andra Långgatan-flickorna
med hjärtat av på mitten
när Jag går runt här i feber
nere vid kanalerna
och nån dag är Jag glömd hääär

Håkans texter sitter ingraverade långt bak i hjärnan. Perfa, säger jag bara.