Tio år med Håkan
Imorgon är det tio år sedan världens bästa Håkan Hellström debuterade som soloartist. Känn ingen sorg för mig Göteborg kom på i Spotify-radion precis så jag sitter här och ler, precis som jag alltid gör när den eller någon annan av kungens dunderglada låtar spelas. Kollade i Spotify-recensionen av Känn ingen sorg (albumet), där jag hittade följande skrivet: "Track number two, En vän med en bil, with its uplifting guitar riffs, and his second single Ramlar (...) stand out as good examples of turning melancholic themes into something wonderfully optimistic." Så jäkla spot on att det inte är sant. Kanske är det just den förmågan som gör att Håkan fortfarande är en av Sveriges främsta artister, om inte den främste.
En kväll i februari 2009, en i september samma år och en salig blandning av utekvällar. Ja, för att inte tala om oräkneliga både glada och mindre glada hemmakvällar. Hemskt många minnen som jag förknippar med Håkan. Jag lyssnar väldigt mycket på musik men aldrig har jag väl haft ett så starkt band till en artist som jag har till just honom. Tror aldrig att det kommer försvinna. Brukar skoja och säga att jag har en riktig fjortiscrush i Håkan Hellström, men egentligen är det ju inte det. Jag beundrar bara honom mer än vad jag beundrar andra människor. Han är en sort för sig. Bara det att han lyckats genom att bara göra det han själv velat, vare sig det gällt att vara superalternativ i vissa sammanhang (till exempel i diverse intervjuer under BD-tiden) eller att vara superkommersiell i andra sammanhang (som när han poserade för Aftonbladet i en fem plus-tröja - se nedan), gör ju att han skiljer sig från mängden. Lägger man sedan till hans musikaliska geni är det ju solklart hur speciell han är, och hur mycket uppskattning han gjort sig förtjänt av. Inte för att han lär läsa det, eller för att ni orkat läsa ända hit, men ett stort grattis till dig Håkan för dina tio helt fantastiska år!
En kväll i februari 2009, en i september samma år och en salig blandning av utekvällar. Ja, för att inte tala om oräkneliga både glada och mindre glada hemmakvällar. Hemskt många minnen som jag förknippar med Håkan. Jag lyssnar väldigt mycket på musik men aldrig har jag väl haft ett så starkt band till en artist som jag har till just honom. Tror aldrig att det kommer försvinna. Brukar skoja och säga att jag har en riktig fjortiscrush i Håkan Hellström, men egentligen är det ju inte det. Jag beundrar bara honom mer än vad jag beundrar andra människor. Han är en sort för sig. Bara det att han lyckats genom att bara göra det han själv velat, vare sig det gällt att vara superalternativ i vissa sammanhang (till exempel i diverse intervjuer under BD-tiden) eller att vara superkommersiell i andra sammanhang (som när han poserade för Aftonbladet i en fem plus-tröja - se nedan), gör ju att han skiljer sig från mängden. Lägger man sedan till hans musikaliska geni är det ju solklart hur speciell han är, och hur mycket uppskattning han gjort sig förtjänt av. Inte för att han lär läsa det, eller för att ni orkat läsa ända hit, men ett stort grattis till dig Håkan för dina tio helt fantastiska år!
Kommentarer
Trackback
