angeliqua

En tolv år lång nedräkning slutade i total eufori! Den andra juni 2010 är den bästa dagen jag varit med om hittills i mitt liv, alla kategorier.

 

VART DU VILL, SÅ FORT DU KAN!

 

Kayaking, paddling (läs: pääddling), whatevs. Efter många om och men kommer vi nu ändå iväg imorgon, någorlunda smidigt. Förutom att vi skulle fixa allt som behövs i matväg osv. idag; dagen efter balen; en dag då alla är bakis, bestämde sig nämligen en av tjejerna för att hoppa av paddlingsresan denna söndag, en dag innan vi åker. Detta innebar en mindre bil, en överflödig kanot, och väldigt mycket mindre plats till grejer. Jag har därför kanske inte varit världens trevligaste människa idag. Men nu är allt fixat, och jag är glad igen. Jag tror även att jag har världens bästa mamma som verkligen fixar allt. Det var väl mest det jag ville säga. Hon är ändå rätt okej ibland, den kvinnan. Nu ska jag försöka plugga lite franska inför mina små (känn ironin) exams imorgon. Det är de sista, mina vänner - de allra, allra sista!

Efter RobZ utförliga utfrågning om vilken digitalkamera det är jag vill ha känner jag på mig att finingen nedan snart är min. Come to mama!

Person X: Vad ska du göra efter gymnasiet?
Jag: Kolla på tv.

Fan vad sant. Ska kolla så jäkla mycket på tv. Slötitta bara. Zappa runt lite bland kanalerna. Sedan kanske gå till köket för att hämta något att äta. För att sedan parkera mig framför tvn igen. Jag slutade nog kolla på tv redan första året i gymnasiet. Det blir ett kärt återseende. Åh, meningslöst tv-tittande. Nästa vecka!

10 down, 3 to go. Insane. Sista ekonomin imorgon och sedan så är det paus till måndag då vi har våra allra, allra, allra, allra, allra sista slutprov. Franska som gäller då. Känns som en ministudent som väntar måndageftermiddag. 12.30, wah!

Det suger när man har två kursplaner att lära sig på tre dagar men inte kan hålla ögonen öppna för att man är så sömnig. Att man även är immun mot koffein gör inte saken bättre. En tredje kopp kaffe på g nu. Hoppas på en sådan där megakoffeinkick som jag fortfarande kunde få i IB 1 - när man var ung, dum och naiv och trodde att man behövde det.

Ines sov över här inatt. Halvåtta imorse vaknade jag av att hon hoppade ur sängen gallskrikandes "SPIIIINDEL. I MITT ANSIKTE! SPIIIIIIIIINDEEL!!!!!" Jag stod nog i typ en minut och bara undrade om hon blivit galen, innan jag för mig själv drog slutsatsen att hon hade drömt. Tills jag ser något stort, svart brevid min säng. Sätter på mina glasögon. Och fy fan. F-y f-a-n. Ines är gravt traumatiserad, och det är nog jag med.

Om paradiset heter Tysklands bordershop.

Mamma och Robban tog färjan över till Tyskland idag för att handla alkohol till min student. När jag kom ut och mötte dem vid bilen stod mamma med en skottkärra i högsta hugg och lastade ur bagageluckan. Det blev minst sagt ett par rundor mellan bilen och källaren innan allt var avlastat. Nu ser vår källare ut som om den tillhörde en smugglare. I don't hate it. Jag är redo för ett par veckor av alkoholmissbruk, med start den 24:e maj. Först campingtripp med klasskamraterna, sedan utsparkslekar, sedan student, sedan studentfester och sedan en fortsatt jäkligt trevlig sommar. FYI så kan jag i skrivande stund helt ärligt ställa mig upp och säga att jag varit spiknykter sedan den 19:e mars. Hade jag varit med i AA hade jag redan hunnit få ett gäng utmärkelser. Nu ska jag dock försöka köra fullt ut every hour of the day tills friheten kommer. Det är inte länge till. Inte länge alls.

Förra året kunde man gå i shorts i april och ligga och svettas i trädgården i maj. Kom nu värme, skynda dig!

Imorgon är det tio år sedan världens bästa Håkan Hellström debuterade som soloartist. Känn ingen sorg för mig Göteborg kom på i Spotify-radion precis så jag sitter här och ler, precis som jag alltid gör när den eller någon annan av kungens dunderglada låtar spelas. Kollade i Spotify-recensionen av Känn ingen sorg (albumet), där jag hittade följande skrivet: "Track number two, En vän med en bil, with its uplifting guitar riffs, and his second single Ramlar (...) stand out as good examples of turning melancholic themes into something wonderfully optimistic." Så jäkla spot on att det inte är sant. Kanske är det just den förmågan som gör att Håkan fortfarande är en av Sveriges främsta artister, om inte den främste.

En kväll i februari 2009, en i september samma år och en salig blandning av utekvällar. Ja, för att inte tala om oräkneliga både glada och mindre glada hemmakvällar. Hemskt många minnen som jag förknippar med Håkan. Jag lyssnar väldigt mycket på musik men aldrig har jag väl haft ett så starkt band till en artist som jag har till just honom. Tror aldrig att det kommer försvinna. Brukar skoja och säga att jag har en riktig fjortiscrush i Håkan Hellström, men egentligen är det ju inte det. Jag beundrar bara honom mer än vad jag beundrar andra människor. Han är en sort för sig. Bara det att han lyckats genom att bara göra det han själv velat, vare sig det gällt att vara superalternativ i vissa sammanhang (till exempel i diverse intervjuer under BD-tiden) eller att vara superkommersiell i andra sammanhang (som när han poserade för Aftonbladet i en fem plus-tröja - se nedan), gör ju att han skiljer sig från mängden. Lägger man sedan till hans musikaliska geni är det ju solklart hur speciell han är, och hur mycket uppskattning han gjort sig förtjänt av. Inte för att han lär läsa det, eller för att ni orkat läsa ända hit, men ett stort grattis till dig Håkan för dina tio helt fantastiska år!