Så, nu har den kommit.
Dagen före hemfärden till Malmö. Varför sitter jag vid pappas laptop och gör ingenting under min sista dag i Paris? Ja, jag har ju inte mycket val eftersom min pappa måste bli klar innan vi åker ut. På schemat står iallafall ett snabbt besök hos min faster Angelique varpå vi åker hem till min kusin och hans flickvän för att vara där typ hela dagen. Antagligen så lämnar pappa mig där och kommer och hämtar mig på kvällen för att kanske åka förbi min faster Yvette och säga hejdå med.
Det var oväntat nog mitt eget val att spendera min sista dag hemma hos Aurelie. Hon har det verkligen inte lätt nu, och vi har blivit ganska nära nu de här veckorna och främst de senaste dagarna. Kommer vara jättesorgligt att säga hejdå eftersom jag vet att hon verkligen känt att jag gett henne stöd. Eftersom varken hon eller min kusin någonsin kommer kunna läsa det här så kan jag ju berätta att allt handlar om att min kusin inte alls behandlar henne bra. Och ja, snacka om att det känns jobbigt att lämna någon som man vet absolut inte trivs eller är lycklig i sitt liv. Igår sa hon till mig att hon var jätteglad över att få ha lärt känna mig och att hon känt att vi kommit varann jättenära och att hon hoppas att jag kommer tillbaks snart. Hon har ju nästan inga vänner kvar här eftersom hon nästan aldrig kan träffa dem pga min ***** till kusin. Snacka om att jag fick kämpa för att hålla tillbaks tårarna. Och det som rör vid mig så mycket är att jag kan dra så många paralleller emellan dem och ett visst annat par som spelat en stor roll i mitt liv. Där slutade det bra, slutade på det enda sättet som det egentligen kunde, och jag hoppas att detta sker emellan min kusin och Aurelie med. För så som det är nu är helt ohållbart. Men vad kan man egentligen göra, förutom att vara ärlig med vad man känner när man blir tillfrågad? Ingenting och det är så himla jobbigt. Iallafall så står ju iallafall som ni förstår ett jobbigt avsked på schemat idag. Åh, vill plötsligt inte åka hem.
Nu ska jag sortera ut mina kläder ur tvätten här och lägga dem i resväskan. Sen är jag väl i stort sett färdigpackad och klar. Flyget går klockan sju imorgonbitti från Charles De Gaulle, vilket innebär att vi måste åka härifrån klockan fem på morgonen vilket i sin tur innebär att jag måste vakna klockan fyra i natt. Det lär ju bli intressant.. Vet inte ens om jag kommer hinna somna. Well, we'll see! Tror väl jag bloggar igen innan jag åker hem men annars så hörs vi när jag sitter vid min kära dator hemma i Malmö :) Bissous!
Angeliqua
Det var oväntat nog mitt eget val att spendera min sista dag hemma hos Aurelie. Hon har det verkligen inte lätt nu, och vi har blivit ganska nära nu de här veckorna och främst de senaste dagarna. Kommer vara jättesorgligt att säga hejdå eftersom jag vet att hon verkligen känt att jag gett henne stöd. Eftersom varken hon eller min kusin någonsin kommer kunna läsa det här så kan jag ju berätta att allt handlar om att min kusin inte alls behandlar henne bra. Och ja, snacka om att det känns jobbigt att lämna någon som man vet absolut inte trivs eller är lycklig i sitt liv. Igår sa hon till mig att hon var jätteglad över att få ha lärt känna mig och att hon känt att vi kommit varann jättenära och att hon hoppas att jag kommer tillbaks snart. Hon har ju nästan inga vänner kvar här eftersom hon nästan aldrig kan träffa dem pga min ***** till kusin. Snacka om att jag fick kämpa för att hålla tillbaks tårarna. Och det som rör vid mig så mycket är att jag kan dra så många paralleller emellan dem och ett visst annat par som spelat en stor roll i mitt liv. Där slutade det bra, slutade på det enda sättet som det egentligen kunde, och jag hoppas att detta sker emellan min kusin och Aurelie med. För så som det är nu är helt ohållbart. Men vad kan man egentligen göra, förutom att vara ärlig med vad man känner när man blir tillfrågad? Ingenting och det är så himla jobbigt. Iallafall så står ju iallafall som ni förstår ett jobbigt avsked på schemat idag. Åh, vill plötsligt inte åka hem.
Nu ska jag sortera ut mina kläder ur tvätten här och lägga dem i resväskan. Sen är jag väl i stort sett färdigpackad och klar. Flyget går klockan sju imorgonbitti från Charles De Gaulle, vilket innebär att vi måste åka härifrån klockan fem på morgonen vilket i sin tur innebär att jag måste vakna klockan fyra i natt. Det lär ju bli intressant.. Vet inte ens om jag kommer hinna somna. Well, we'll see! Tror väl jag bloggar igen innan jag åker hem men annars så hörs vi när jag sitter vid min kära dator hemma i Malmö :) Bissous!
Angeliqua
Kommentarer
Trackback
