angeliqua

Lovar att jag strax ska börja variera mig mer. Missbrukar för tillfället vissa artister. Suck. Detta påminner mig om veckorna efter jag såg kungen på konserthuset. I need to get a grip.

Ikväll bär det av mot Palladium för en lite annorlunda konsert. Jag och Insan ska se Melissa Horn - tjejen med den vackraste rösten i världen. Jag hårdpluggar nya skivan nu, för jag har faktiskt inte lyssnat så mycket på den eftersom att första skivan var så pass fenomenal. På första skivan finns det minst tre låtar som alla platsar bland mina favoritlåtar genom tiderna. Fast andra skivan verkar också rätt fin. Dock blir det nog ingen allsång under de låtarna (de som sitter runtomkring mig kan pusta ut). Nej men skämt åsido så ska det bli en väldigt trevlig kväll, trots att det inte är någon hopp/skrik/sjunga med-konsert som står på schemat. Nu ska jag in i duschen och låtsas som att jag inte alls är slutkörd efter dagen, ösa nya skivan och försöka få i mig något att äta. Nedan finner ni en av låtarna som jag hunnit fastna för på nya skivan. Den heter Lät du henne komma närmre.

Facebook måste verkligen stalka sina medlemmar ordentligt. Deras sidospaltsannonser prickar alltid lite för rätt.

Oh yes, studentmössan är härmed beställd! Studenten händer verkligen, den finns där sex månader fram i tiden! Den andra juni smäller det för oss, helt galet. Vi blev lite carried away när vi satt framför datorerna för att göra våra beställningar, så nu har vi ett helt paket med studentprylar att längta efter. Min studentmössa blir så himla fin! På framsidan står det International Baccalaureate, på baksidan har jag mina initialer och inbroderat i vit text mot det vita tyget står det Student 2010. Nu har vi snart klarat av ena halvan av det här året - den andra borde inte vara några problem alls. Idag är det 179 dagar till mitt sista exam är skrivet och 188 dagar till studenten. Undrar under vilken dag lyckoruset kommer vara störst. Den tjugofjärde maj blir det nog väldigt känslosamt, för jag kommer att vara så otroligt lättad över att verkligen ha klarat av allt. På studentdagen däremot, då.. Ja, då blir det nog bara helt euforiskt. Det är så jag ser att det kommer bli. Den dagen är det fest från morgon till kväll (eller snarare från morgon till morgon), glädjeskrik och glädjetårar och dans-dans-dans. Andra juni!

Min annars korta skoldag, brukar sluta elva på onsdagar, förlängdes ääääända till klockan ett idag på grund av en onödig SACO-mässa. Det tyckte jag var lite segt. Fast sedan kom lilla Insan förbi. She's home! Solbränd också den jäkeln. Eftermiddagen spenderades iallafall med henne. Vi promenerade in till stan i ett regnigt Malmö; allt för att få henne att känna att semestern är över liksom. Sedan åt jag på Burger King. Jag åt, hon åt inte. ("Men åhh, jag har ätit ute vareeeeeeenda dag i en månad nu"). Bu-hu.

Nu ska jag iväg för att se *trumvirvel som antagligen inte är nödvändig eftersom att rubriken nog avslöjar rätt mycket* New Moon! Jag har lagt ner näsdukar i väskan och är alltså fit for fight!

- You just don't belong in my world, Bella
- I belong with you

Jag ska låtsas som att jag inte redan kollat sönder alla trailers och därför låta bli att under filmen mima alla repliker som sitter djupt inpluggade i hjärnan. Lovar. Är det någon som gör det så är det alltså Ines, inte jag. Fast vem lurar jag? Allt som kommer höras från henne filmen igenom är ett oändligt snyftande blandat med en massa typ.. Hickningar. Vet inte varför, men det brukar låta så från henne under sådana här filmer. Ha-ha. Uthängd! Love ya dude. Och ha en trevlig onsdagskväll allihop!

Idag var det dags för ännu ett universitetsinfo-möte. Denna gång var det representanter för skottska universitet som var där för att föreläsa, vilket passade mig perfekt eftersom jag redan förra året fick upp ögonen för the University of Strathclyde i Glasgow. Dock har jag sedan dess börjat tvivla mer och mer på om jag verkligen borde åka dit och om inte England varit bättre. Gratis utbildning har liksom konnotationer om sämre kvalitet. Fast jag tror verkligen inte att det är så, speciellt inte efter idag.

Har surfat runt lite på Strathclydes hemsida nu ikväll och visst är det ett respekterat universitet på vilket jag skulle få en väldigt bra utbildning. Som det ser ut nu så hade jag pluggat för att få en joint honours degree i Journalism and Creative writing/Politics. Jag hade trivts som aldrig förr. Det är två kurser som passar väldigt bra ihop - man hade i princip bara kunnat plugga politics och haft det som grund för att sedan ge sig in i journalistiken. Att då kunna kombinera politics med just journalistik och kreativt skrivande kan ju inte bli annat än lyckat. Jag skippar alltså antagligen att läsa mer franska. Hade det varit så att jag vill det när jag väl söker så får jag ta det vid sidan av. Summan av kardemumman är att det kanske blir Strathclyde ändå. Fast seriöst, vem vet? Jag är fast besluten om att ta ett sabbatsår när jag är klar i maj och söker därför inte in förrän i januari 2011 då jag kan ha ändrat tankeriktning helt. Varenda idé, bra som dålig, ska kollas upp innan jag bestämmer mig. Är dock väldigt sugen på de här kurserna, jag hade verkligen tyckt att varenda del av kursplanerna varit intressanta. Jag längtar efter universitetslivet. Fast 2011 blir det - ett år av lugn och ro lockar mer.

Min lilla bestie är just nu på väg tillbaka till Sverige! Helt sjukt konstigt hur lång en månad kan vara. När jag är bortrest en månad, då ska tiden självklart gå superfort. Om hon åker bort, ja då ska allt hända i snigeltakt.

Här får ni en sådan där låt som man aldrig kan börja ogilla eller tröttna på, eftersom att den får en att må så bra. Prova själva.

Mobilolycka idag. Ha aldrig mobilen i bakfickan när ni går på toaletten. Speciellt inte en som ni bara haft i tre månader. Är rädd för att jag numera kanske har två vattenskadade mobiler på mitt samvete. Tjata inte om det, tro mig, jag plågar mig själv tillräckligt mycket som det är. Och det är jag som betalar räkningen på den. Vare sig ni vill kalla det otur eller dumhet, så har jag lyckats igen. Grattis till mig själv liksom. Ni når mig på hemtelefonen eller via mejl/facebook. Ni som har mammas mobilnummer får tag i mig där. Nu ska jag gå och försöka avvärja ännu en ångestattack. Må väl.

Ha! Gårdagen var helt underbar. Började med att syrran bjöd mig på middag ute, himla trevligt. På superbra humör lallade vi iväg från resturangen mot busshållplatsen. På väg dit drar hon fram en massa sju procentarcider, och direkt så faller bitarna liksom på plats: Alexandra vill ha mig alkoholpåverkad under konserten. Om hon bara visste hur lite ansträngning det egentligen hade behövts! Lulliga och kissignödiga var vi iallafall när vi kom fram till Baltiska Hallen. Efter att ha pinats i garderobkön och sprungit till toaletterna var vi dock spiknyktra, fast inte på sämre humör för det. Det är inte ofta jag har det så trevligt med min syster och därför njöt jag verkligen av varenda minut.

Väl på plats i hallen - bara en kvart innan Lasse gick på scen - fick vi lyckligtvis väldigt bra platser. Efter att ha skrattat lite åt förbandet (killen var rätt duktig live, inte alls lika dålig som på skiva, men jeez, variationen i låtarna var så liten att vi kunde hela låtar när han väl var färdig) så kom äntligen Lasse och bandet och efter en introfilm som visade tråkiga Sverige så pass fult att det blev fint så exploderade arenan totalt. Alla var spritt språngande lyckliga konserten igenom; trettonåringarna i Broder Daniel-tröjor så väl som fyrtioåringarna som var där med sina män/fruar. Lasse, som ironiskt nog har hemsk scenskräck, fick aldrig chansen att ta ordet för så fort han försökte prata så var publiken igång som en fotbollsklack. Kärleken flödade med andra ord och nöjd var han; större leende får man leta efter. Det märktes hur bekväm han blev under konsertens gång, när han insåg vilket enormt stöd han hade. Ett mellansnack fick han dock till. Han förklarade den buttra bild han kanske gav i mediasammanhang. Det löd ungefär:

"När jag gick på dagis så försökte de få mig att dansa runt julgranen med de andra barnen, men jag ville inte dansa. Det hela slutade med att alla barnen fick en godispåse utom jag. Och varför ska jag börja dansa runt granen nu? Jag är trettiofyra år - jag kan köpa min egen godispåse.." Vi säger: Lasse, du behöver inte dansa runt julgranen, du är julgranen!

Jag är så otroligt nöjd. Lyssna på introt till låten nedan så förstår ni hur jag kände mig hela kvällen. Precis så. Tack Lasse, vi vill ha dig tillbaka i Malmö snart igen!

Älskar att gå in på pednet klockan 02.15 och hitta både sin fina klasskamrat Kimsan och sin morbror online där. Ja, jag är fortfarande uppe. Jag har druckit alldeles för mycket kaffe och inte skrivit något på min ekonomiuppgift sedan vid midnatt typ. Trots (och kanske just därför) att jag fortfarande är ultrahyper. Och som det dumhuvud jag så ofta är kunde jag ju inte gå och lägga mig bara för att jag inte fick någonting gjort. Yay, ännu en trött dag imorgon. Mitt liv är bäst.

Imorgon är det äntligen dags för min första Winnerbäck-konsert och tur är väl det. Mitt humör ligger verkligen i botten, vilket det gjort sedan jag först öppnade ögonen imorse. Vet inte riktigt varför. Blir iallafall helt varm inombords när jag tänker på morgondagen. Härligt med saker som inte tillhör vardagen. Såg precis att Winnerbäck sakta men säkert  närmar sig Håkan i listan över min mest spelade artist. Tjosanhoppsan, liksom.

Det är alltså allas våran Lasse som gäller imorgon. Klockan fem imorgon bjuder Alexandra mig på mat (eller ja, jag har iallafall bestämt det lite sådär halvofficiellt), sedan är det insläpp klockan sju. Konserten börjar åtta, med Andreas Grega som förband (ska lyssna in mig lite på honom nu) och halvnio går Läässe på scen. Hm, det dåliga humöret börjar sippra bort nu känner jag.

Vem har stängt av Håkan Hellströms fan page från min facebook newsfeed? Not funny!

Filmhistoriens roligaste ögonblick.

 

Perez Hilton har väl aldrig precis haft någon skam i kroppen. Jag älskar det. Jag menar, heyy, han har ju rätt; I think we're all game.

Och ja, när vi ändå snackar R-Patz, så kan ni ju klicka (håll er lugna nu) här.

Jag är fullständigt megachockad på hur lätta de kommande veckorna verkar komma att bli i jämförelse med de som varit. Nu har jag inte en enda deadline förrän på fredag, och det är bara ett first draft av en economics IA. På måndag har jag word lit first draft och sen dröjer det enda till den fjärde december innan jag har final draft på den. Sedan har vi en vecka på oss till final deadline av både economics IA:n och våran kära extended essay *dundundun*. Och sedan människor, sedan har vi bara två inlämningsuppgifter kvar på hela IB. Det är vår sista economics IA och vår TOK-essay. Sedan är det bara oral presentations och exams kvar. Inga deadlines. Förstår ni? Det gör inte jag. Dessutom så känns det som att jag har en massa positivt att se fram emot nu. Titta bara!

- 20 nov: Winnerbäck på Baltiskan med syster
- 22 nov: Nedräkningen till studenten börjar med 200-dagarsfirande tillsammans med alla kära klasskamrater
- 24 nov: 'Någon' kommer hem. AAAAA ÄNTLIGEN INSAN!
- 25 nov: Jag och världens bästa Insan intar SF:s biosalonger för att få våra hjärtan brustna och återuppbyggda under loppet av några timmar. Jag pratar givetvis om att vi äntligen ska få se New Moon.
- 28 nov: Ingen mindre än Melissa Horn intar Palladium. Jag och Insan är självklart där!

Ha! Shit! Detta är bara åtta dagar såg jag nu. Åtta helt underbara dagar. Underligt hur den här dagen började på sämsta möjliga vis, efter en tre timmars kort nattsömn, för att sluta med att jag sitter här helt otroligt glad. Wanna know what's even better? Jag är ledig imorgon!

Finner det ypperligt svårt att skriva en conclusion utan att läsa igenom hela min extended på 3703 ord. Dock så känns det som ett jäkla hinder att komma till skott med att läsa alla de orden. Helt sjukt tråkigt. Jag menar, jag är ingen Stephenie Meyer i mitt skrivande precis. Så därför sitter jag istället här och peppar Winnerbäck inför fredag. Är 298 ord nog för en conclusion på en extended essay by the way? Tror knappast det, men nåväl. 300 ord får räcka till second draft. Ironiskt att det man jobbat på sedan månader tillbaks är så tråkigt att man inte ens orkar läsa igenom det själv. Vet inte hur många gånger jag läst mina första meningar sedan i augusti. Jag kan dem utantill: "In the years following the Second World War, stories of horrors worse than one can ever imagine came to the public's attention. Survivors of what we now call the holocaust had lived through terrors that people up until this day have difficulties of understanding(..blablääblöö...)". Någonting i den stilen.

Nu ska jag få till min conclusion medan jag förbereder mig på halshuggningen jag väntar mig av Berra på svensklektionen imorgon:

Imorgon. Imorgon, ni. Då jäklar ska ni få se att jag tar mig till den dumma glasögonsbutiken (heter det så?) vid Triangeln och bokar in en tid för synundersökning. Blev lite deppig när jag provade Bellas glasögon på ekonomilektionen i fredags och plötsligt såg hur skarp världen egentligen ska se ut. Tyckte väl att lärarnas tavelpennor börjat bli lite väl dåliga de senaste månaderna. Suck. Jag ska bli glasögonorm. Precis vad jag behöver just nu - att bli insläppt i the freaking glasögonorms-society. I don't wanna.

Men musik gör mig glad. Finns då ett band som jag lyssnar ganska så himla mycket på, men som alltför ofta hamnar i bakgrunden av min eviga Håkan/Lasse/Killers-frenzy. Så, The Sounds, No one sleeps when I'm awake:

KB, 12 december, wiho

HAHA, jag döööööör! "Det dröjde inte länge innan han fick ett nytt smeknamn i skolan: Nalle, självklart."

Idag så låtsas vi som att det inte är fredag. Idag finns det alltså ingenting sådant som att det skulla vara första dagen av en härlig helg. Idag hade lika bra kunnat vara dagen innan en vardag. Tänkte bara clarify:a det. Jag och Mia har inte fredag idag. Och vi ignorerar väldigt ihärdigt er som har annat för er. Bara så ni vet. Ni får gärna vara i Spanien eller vara ute och ha roligt; vi har roligt med våra uppsatser. Och vi är glada över det. Jo, det är vi.

Om en vecka! Jag har fått tag i biljetter till Winnerbäcks spelning på Baltiskan! Biljetter som varit slutsålda i tre väldigt smärtfulla veckor! Det trodde jag aldrig. Förlåt mig, men jag är så illa tvungen att ta till stora bokstäver och utropstecken (i plural): JAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!

En fet jävla fyra. Det är vad jag väntar mig av morgondagens prov. Blir glad för en fyra. Det är godkänt. Seriöst, så sätts våra betyg ändå helt utanför det vi gör i klassrummet. De sätts utifrån en portfolio med course work som vi skickar in och utifrån våra exams i maj. Våra lärare har inte ens någonting att göra med våra betyg. Alltså spelar våra resultat på de här proven ingen roll för oss som inte ska söka in med våra preliminära betyg. Alltså var det rätt av mig att prioritera bort det här provet. Ellerhur? Visst var det det? Åh, snälla James, döda mig inte.

Under lunchen idag framkom det att Mia inte visste vem Paolo Nutini var. Därför så tänkte jag presentera dig för honom nu. Här har du skotten, vars accent får de flesta på fall.

Blev precis inbjuden till en facebookgrupp som heter "Francophones de Malmö". Jag vet att folk av olika anledningar har uppfattat det som att jag är flytande, men alltså.. The thing is att jag verkligen inte pratar franska.

"Hej ligger på stranden och solar. Ska bada snart. Saknar er jättemkt och älskar er!"

Woho, happy to be a part of bästa vännens massutskick. Speciellt när man precis kommit in genomsur efter ännu en regnig dag. Är det bara jag, eller är denna hösten ovanligt höstig? Regn och rusk och gud vet vad.

Tre ord som sammanfattar min eftermiddag: Skånetrafiken kan dö.

Engelskan är inte klar. Engelskan suger. Engelskan behöver desperat 350 ord till. Engelskan är inte omtyckt. Engelskan skapar ilska och panik. Engelskan går dock att undertryckas med Ramlar. Engelskan är ingenting när Ramlar kommer på.

Engelskan ska nog fixa sig.

Jocke Berg och Kent är i Malmö idag för att uppträda på fotbollsgalan. Det är nästan så man skulle ut och spana på gatorna. (Röst i bakhuvudet: Nej Angeliqua, det där är något stalkeraktigt, så gör vi bara om det hade varit han på H). Lyssnat in mig lite smått på Kents nya album de senaste dagarna. Töntarna, första singeln som släpptes, var som väntat långt ifrån bäst på skivan. Inte bestämt mig för vilken låt jag gillar mest dock. Det finns inga ord är fin.

Vilken låång dag. Ska, ska, ska dock bli färdig med min engelskauppgift innan jag går och lägger mig. En lektion imorgon btw, väldans chill. "Vi ska till Lunds universitet för informationsmöte, då vi ju självklart kommer att plugga där. Läsåret 10/11. I Sverige. Hela IB-avgångsklassen". Våra fina lärare köpte det, med resultatet att vi får världens härligaste tisdag. Party!

Andas in, andas ut och njut av Nina Simone. Mr Bojangles har vart med i bloggen förut. Fast det är utan tvekan en av de bästa låtarna jag någonsin hört. Speciellt Nina Simones version. Därför får den ännu ett inlägg här.

.. är det möjligt att man råkar göra saker som är så fullständigt korkade att det inte finns på kartan. Som att till exempel glömma bort en engelska written task (final draft) som ska vara inne på onsdag, tänka "ah okej, jag har ju bara lite böcker att läsa (lite är alltså en underdrift sporrad av min dumhet) och ett environmental systems-prov att plugga till tills på onsdag - what the heck, jag lägger mig i badkaret med Eclipse ett tag".

Att i badkaret plötsligt komma på att man glömt den här grejen, det är ingen trevlig sak att uppleva kan jag säga. Paniken flödar just nu, medan jag försöker processa vad som kan prioriteras bort och vad som måste göras, hur mycket jag måste plugga till onsdagens prov och hur arg Berra blir om han på tisdag inser att jag fortfarande bara är på sidan 50 i Juloratoriet. Trevlig söndag!

Har suttit här i en kvart nu, desperat sökande efter lite inspiration. I've got nothing. Liten hälsning till bästis dock: Det. Är. Så. Tomt. Att. Inte. Ha. Dig. Här. Tjugofjärde. November. Får. Gärna. Komma. Nu. Gaeäh.

Som rätt aktiv medlem på youtube händer det då och då att man stöter på väldigt hetsiga och konfliktsökande människor. Detta kan kanske för vissa ses som ett irritationsmoment. Jag har dock valt att se det komiska i det hela och skrattar därför mest när sådant händer. Nedan finner ni ett exempel. Att "popeyeshemmasving" verkar vara en ytterst intressant person kan ni ju inte förneka.

huurricane (7 månader sedan)
Haha jäkligt kul det här. Det går ju inte att förneka vart Håkan hämtat inspiration ifrån. Men tänk vad mkt cred han ska ha som lyckades göra en sådan bra låt delvis med hjälp av en melodi hämtad från ett jäkla dataspel..

popeyeshemmasving (2 dagar sedan)
LOL?! Det är melodiuppbyggnaden som gör hela hans låt, och den som står för det är kompositören av soundtracket från spelet. håkan gjorde int ett skit förutom att tillsätta ord och be folk framföra det på riktiga instrument. han lyckades med inget, han liftade helt enkelt.

huurricane (1 timme sedan)
Alltid kul att se hur hetsiga folk blir runt detta. Att "tillsätta ord" kanske inte ska nedvärderas totalt. Låttextförfattare är ett respekterat jobb, vet du.

popeyeshemmasving (1 timme sedan)
En sak jag alltid har stört mig på är folk som inte kan höra på instrumentala stycken. "musik utan sång och text är skit.". dessa personer uppskattar inte musik, de är intresserade av poesi. Om musiken är framförd med hjälp av ett ljudchip på en c64 eller en vanlig aukustisk gitarr spelar ingen roll för en musikintresserad, eftersom vi bryr oss om hur välkomponerat stycket är. JAG respekterar inte textförfattare eftersom poesi har ingen betydelse för mig.

huurricane (35 sekunder sedan)
Okay, then. Hela den här grejen är ju dock en smaksak vilket lyckligtvis betyder att du får tycka, tänka och känna precis hur du vill :)

Vad lärde vi oss av det här? Jo att popeyehemmasving, HAN respekterar alltså inte textförfattare.

Jag betalade precis min första räkning. Smått hysterisk var jag. Jag menar, tänk så hade jag skickat iväg mina pengar till fel mottagare? Mamma fanns lyckligtvis vid min sida, med en lugnande hand på min axel. Allt slutade dock med att hon sa "Ja, nu är du vuxen gumman", innan hon fort återgick till tv-tittandet. Så här sitter jag, ensam och på väg mot min ålderdom med 408 kronor mindre på kontot.

Tydligen så snöade det här i Malmö idag. I wouldn't know, though. Vill ni veta varför? Jo, för när jag kom hem klockan kvart över ett idag så tänkte jag att jag skulle 'vila lite' och la mig därför i sängen och ställde väckarklockan en timme fram. Klockan fem vaknade jag igen. Hihi, fyra timmars sömn mitt på dagen gör en ganska gott om jag får säga det själv. Dessutom så missade jag det obehagliga snöfallet som präglat Malmös invånare idag. Stort plus. Att jag börjar klockan åtta imorgon för att få influensavaccin känns dock inte super. Inte vaccinet alltså, det är inget negativt. Att vakna innan klockan sju imorgon är det som stör. Att mina lektioner börjar halvett på eftermiddagen gör inte saken bättre. Men men, jag ska inte klaga. Ingen snö imorgon dock, snälla.

I Malaga var det tjugosex grader idag, fast jag är inte bitter. Bitterhet existerar liksom inte i min värld.

Jämför Robbie Williams nya låt You know me med Håkan Hellströms Minnen av Aprilhimlen. Storbritanniens popkung samplar Håkan. Jag är så stolt! Lyssna och jämför själva:

 

Jag bara älskar det här! Håkan inblandad i en "låne"-härva där han inte är boven! Woho!

---

Update! Dammit. Både Robbie och Håkan samplar en gammal fransk låt; Voilà med Francoise Hardy. Nåväl. Robbies låt är iallafall mer lik Minnen av Aprilhimlen än vad den är hennes låt. Så det så.

Jag sitter just nu och lyssnar på Spotify (!)
Jag sitter just nu och lyssnar på topplistan på Spotify (!!)
Jag sitter just nu och lyssnar på Sexy Bitch med David Guetta och Akon (!!!)

Satt här och kände att jag höll på att falla i sömn. På allvar. På tangentbordet. Har nämligen sovit fyra timmar inatt. Inte lätt när man vant sig vid minst tio timmars sömn per natt kan jag säga. Iallafall så tyckte jag det var både roligt och intressant när jag i samma ögonblick som jag tänkte "nej fan, jag behöver rycka upp mig, jag behöver lite uppmuntran", för mig själv började rabbla:

Jazzhuset e fullt av trix å coca cola-chiks å kicks,
han har skrivit det och det,
och Hon e där från sex till sex.

Och ut på synthesizer-golvet
Ner i ljuva livet
Upp på taken
Över staden 
Under fabriksmolnen

Jag ser:
Elvispojkarna som slänger upp påskliljorna
andra Långgatan-flickorna
med hjärtat av på mitten
när Jag går runt här i feber
nere vid kanalerna
och nån dag är Jag glömd hääär

Håkans texter sitter ingraverade långt bak i hjärnan. Perfa, säger jag bara.

Sitter och skriver det sista på min labbrapport nu. Blev dock plötsligt avbruten av att jag fick mejl om att någon kommenterat min facebookstatus. Bara det att jag inte gjort någon statusuppdatering som någon kunde kommentera. Då ser jag att min lilla bästa vän som förtillfället befinner sig i Malaga loggat in på min facebook... för att skriva till mig.... genom mina egna statusar. Första reaktionen: JÄVLA IDIOTUNGE. Andra reaktionen: Massa kärlek. Gud vad jag saknar henne. Älskar dig Insan, vänta dig ett långt svarsmejl inom snar framtid. Måste bara skriva färdigt min labb och läsa min äckliga svenskabok. Saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar, saknar dig.

Min dators hårddisk är full. Eller nästan. 9,57 ut av 252 GB är ledigt. Jag har aldrig varit med om det här förut. Vad är det meningen att man ska rensa bort? Allt jag har på min dator är nödvändigt. Jag menar, jag kan ju inte ta bort mina tre år gamla lost-avsnitt eller mina underbara filmer (typ Systrar i jeans och What a girl wants), ellerhur? Nej men seriöst så varken vill eller orkar jag  rensa bort särskilt mycket, så det får åka in på den bärbara hårddisken så länge. Senarelägger som vanligt att ta itu med saker. Menmen. Labbrapporterna som lagts på hög eftersom jag chillat hela veckan ska ju tas itu med. I love my life. Glad smiley. Puss på er.

Jag får inte nog av honom. Det verkar vara helt omöjligt. Man vet att jag fått en ny craze (hittade kanske på det ordet själv, vet inte riktigt) när en artist efter bara en vecka befinner sig på plats nummer sju över mina mest spelade artister. De enda som ligger före Joshua är Håkan, Winnerbäck, The Killers, Timo, The Sounds och PB&J. Han gick precis förbi Jonathan Johansson (!).

Jag sitter seriöst här mitt i natten och analyserar min statistik från lastfm. Smått skumt. Fast jag tycker faktiskt att det är rätt intressant. Något som är ännu mer intressant är att Joshua spelade i Malmö för två veckor sen. Något som kanske händer sådär en gång någonsin. När började jag lyssna på honom? Veckan efter. Veckan efter, ja. Men det är lugnt. Jag lovar. Fast jag tror att jag är lite kär i honom. Un petit peu. Åh, underbara röst.