angeliqua

Vi säger SD, skit. Haha. Ha. Nej men helt allvarligt. Debatten om vidare Sverigedemokraterna ska få skicka representanter till gymnasieskolor runt om i Sverige för att värva röster slutade ju med att de på de flesta ställen faktiskt blev tillåtna till att göra det. Idag besökte de tydligen vår grannskola Petri där de möttes av en massa tumult. Härligt, säger jag. Nog för att jag stödjer yttrandefrihet, men att elever ska bli påhälsade av folk som kallar sig för pålästa politiker men vars främsta frågor baseras på att människor är olika värda (och detta i skolan - ett ställe där trygghet sätts framför allt annat i andra sammanhang) känns inte som något som hör hemma i det Sverige jag vill se. Jag vill inte möta någon kostymklädd rasist utanför min matsal när jag är på väg in för att äta lunch. Jag är av utländskt ursprung. Hur svenskt uppfostrad jag än är så kommer jag ju alltid att stå för mitt västafrikanska arv (klyschigt, jag vet). Tanken av att gå in i ett rum och veta att människan framför mig anser sig vara både bättre och mer värd än mig på grund av dennes ariska arv får mig i princip att vilja spy.

Dock så måste jag ändå erkänna att jag är väldigt nyfiken på vad jag hade fått höra om jag gått fram och tagit diskussionen med en av representanterna. Och det kan mycket väl hända att jag gör det. Bara för att få höra hur de tänker och hur de valt att ta en diskussion med mig, som ju är en andra generationens invandrare. Det hade kanske hjälpt mig med att förstå hur de tänker. För som jag sagt förut så kan jag förstå (inte förstå i den bemärkelsen att jag sympatiserar med det) att folk röstar fram Sverigedemokraterna. Det är ofta folk som fått nog av hur dåligt Sverige hanterat invandrarfrågan i väldigt många år och som nu ser sin röst som det enda sättet att visa sitt missnöje med. Politikerna har jag dock aldrig förstått. De är rasister ända in i benmärgen. Förlåt, men så är det bara. Sverigedemokraternas slogan lyder "trygghet och tradition". Traditioner är trevliga, alla länder har dem. Att de går att bevara utan att agera rasistiskt är dock ett faktum. Att det är löjligt och skrattretande att ett politiskt parti ska vara baserat runt en sådan fråga kan dessutom inte förnekas. Jag lovar och svär på att jag kommer att fortsätta att äta köttbullar och prinskorvar (åh vilka ljuvliga, uråldriga, kulturella traditioner vi har i vårt avlånga land) varenda julafton, även fast jag har möjligheten att istället cykla och köpa en falafel i kiosken femton minuter härifrån. Problemet med Sverigedemokratiska politiker är alltså inte att de gillar svensk kultur. Det är istället att de ogillar utländska kulturer i alla dess former.

Blir jag given chansen så tar jag nog den här diskussionen, om den går att föra lugnt och sansat vill säga, för annars låter jag hellre bli. Jag vill bara få klart för mig hur de kan tycka att främlingsfientlighet ska hjälpa Sverige som land, i en värld vars överlevnad tycks vara beroende av globalisering. Frågan är ju alltid fri.

Ursäkta det långa inlägget. Jag är som ni kanske märker lite förbryllad över människors idioti.