angeliqua

Min moster Carin tog studenten. Åh jo, man har väl vart med förr.

 

"Men vafan, måste han stå där med halvöppna ögon hela jäkla låten?"
"Angeliqua, han är blind."

Smhi påstår att det ska snöa i Malmö på tisdag. Hur mycket ska man behöva ta?

Fick världens finaste sms av min bästa vän precis. Eller snarare fem stycken. Tro och tvivel, gumman. I love you, krya på dig.

Ikväll ska jag och mina kära klasskamrater ut tillsammans för att fira att våra mockexams är över. Jupp, IB intar Malmö så watch out. Literally. När jag då tänkte kolla igenom vad jag skulle ha på mig ikväll (märk vid hur jag inte refererade till det här som kvällens outfit), så kränger jag på mig mina pumps, som pga diverse händelser under infirandet av det nya året och konsekvenserna som följde därefter förblivit oanvända. "Nu har det bannemig gått två och en halv månad, nu måste det gå", tänkte jag. Men icke sa nicke. Skitfoten gör fortfarande ont när jag tar på mig tortyrredskapet som åsamkade den smärta den där så ihågkombara kvällen. Jag ska dock ha dem på mig ikväll. Lösningen blir att jag har på mig en svart extrastrumpa inuti och hoppas att alla andra är tillräckligt på lyset för att inte lägga märke till den. Praktiskt tänkande, mina vänner.

Och mina mocks är över. För jäkla awesome.

Man vet att man har bloggtorka om man tänker att man kan skriva ett inlägg om hur man glömde glasögonen hemma idag eller om hur man fått världens finaste bakgrundsbild på mobilen eller om att man i skrivande stund håller på att brygga kaffe. Jag tror jag gör bäst i att avlägsna mig härifrån på studs. Jag återkommer.

Syrrans statusuppdatering: "Lördagsmys på hotell med god cider, melodifest och mannen :D (Egentligen va de tänkt att vi skulle göra oss klara för att gå ut, men planen sprack när vi kom på att vi inte orkade :P)"

Vår nioåriga kusin kommenterar: "Hånglar ni?"

"Efter IB ska jag bli allmänbildad" - så lät det i vår skolmatsal idag. Det var givetvis Mia Q som stod för detta härliga konstaterande som nog gäller för alldeles för många i vårt umgänge. Vi pluggar, det gör vi. Och vi är inte dumma. I skolan är våra lärare dock så tajt bundna till vår fina kursplan att de varken vågar eller har tid till att snacka om alltför mycket utanför den. Sådant ska vi göra på fritiden. Problemet där är ju bara att vi inte anser oss ha någon fritid. Resultat: ingen allmänbildning.

Efter den andra juni, då jäklar ska det börjas läsas tidningar. Speciellt om en framtid som journalist ska vara möjlig. How ironic.

Det är rätt lätt att glömma bort att se saker i perspektiv pga den här IB-smörjan som jag och många runtomkring mig befinner sig i just nu. Igår när jag satt och pluggade inför dagens (låtsas)slutprov, så blev jag läskigt påmind om vad jag faktiskt är efter den andra juni i år. Jag pluggade ekonomi. Kapitlet hette unemployment. Jag dog lite inombords. Jag börjar inte plugga förrän i september 2011, så fy satan vad det ska letas jobb de kommande månaderna. Målet är ju att spara ihop pengar så jag slipper feta lån att betala tillbaka när jag är klar i Skottland om fem år.

Snodde en tjejs Markus Krunegård-autograf igår. Trodde att personen glömt kvar sin dumma plansch. Så jag river av autografen liksom. När vi sedan suttit där i typ tio minuter kommer det då fram en tjej och rycker åt sig planschen, upptäcker hålet där hennes värdefulla autograf tidigare suttit och släpper ifrån sig ett ledsamt litet "nää". Att hon hade gråten i halsen var smärtsamt uppenbart. Då vänder hon sig mot oss och utbrister "VAR DET NI?!?!". Och då vågar jag ju såklart inte erkänna. För att vara ärlig så får jag inte fram ett enda ord. Så Ines steppar in och säger typ "Nej, det var inte vi. Men guud vad tråkigt att någon ens skulle kunna tänka sig att göra sådär". Och sedan gick stackaren därifrån med slokande axlar.

Nu sitter autografen på min vägg.

Min kära mamma är fan guld värd ibland. Vi satt precis och diskuterade studenten och allt vad den innebär. Då säger jag att jag är glad över att jag inte går på en ut av alla tusen friskolor, utan på Borgar med alla våra traditioner i form av utsparkslekar och så vidare. Mamma svarar: "Jomen vissa av friskolorna har ju också det. Proviva till exempel."

"Joao-Pedro C-- is now friends with Joao F------- and Pedro T--------."

Mina portugisiska facebookvänner fortsätter att bli vän med en massa Joaos och Pedros och efter att ha hittat meningen ovan i min newsfeed börjar jag bli lite konfunderad. Ni vet hur alla från Göteborg heter Glenn? Jag ser en parallell.

Speciellt när han bestämt sig för att det är en bra idé att göra efterätt varenda dag. Avund är en dödssynd läsare, så se nu till att vara glada för min skull.

Ha. Håller just nu på att göra mig färdig för att åka in till kära Pildammskolan. Som om inte mina misslyckade mockspluggförsök här hemma vore nog så ska jag denna fina tisdag in till skolan för att göra en muntlig grej i franska. Helt underbart härligt.

99 dagar till studenten, 99 dagar till studenten, 99 dagar till studenten.......

100 dagar. 100 dagars rent helvete. Eller vafan, det klarar man väl av. Helt seriöst så ska jag och mina klasskamrater äga skiten ur det sista IB har att komma med. Peppa till nu. Efter många om och men fann jag den riktiga studentsången, utan techno och annat grejs, sjungen av en kör och allt. Lika bra att lära sig den nu, peeps!

Otroligt roligt om försvarets radioanstalt (aka FRA) skulle inspektera min skivhylla idag. Jag har haft en 'bränna ner så mycket mycket av min nedladdade musik jag bara kan på skivor-dag'. Äsch.

Assuu. Ni vet den där känslan av att varken orka sitta stilla eller göra någonting? Den har dominerat min lördag. Har varit helt geggig i huvudet och varit allmänt efter hela dagen. Vi satt och kollade på OS-sändningarna hela familjen för en stund sen. Inom loppet av en halvtimme hinner jag ställa frågorna;
"Är det här slalom?" (får svaret "nej, det är Super-G"),
"Så det här var väl störtlopp?" (får svaret "nej, det är Super-G"),
"Är det här Super-G?" (enda svar jag får är en gapskrattande familj som undrar hur många hjärnceller jag tog kål på igår).

Satt här och tänkte berätta om en liten trevlig incident idag. Den inkluderar mig, en skolmatsal och en tappad tallrik. Tänkte fortsätta använda mig av ursäkten att "det skulle ju hända någon gång under mina tre år på gymnasiet". Fast då infann sig plötsligt några svaga minnesbilder av Borgars matsal i IB 1 i mitt huvud. Det här har hänt förut.

"Människorna vet icke, vilken betydelse vackert väder har för dem, förrän de en tid har nödgats sakna det. De glada blev tungsinta. De tungsinta blev vansinniga och hängde sig i långa rader eller samlades för att hålla konventiklar. Snart arbetade man icke längre, och nöden blev stor. Brotten tilltog efter en svindlande skala, fängelserna överbefolkades, dårhusen räckte endast till för de kloka. De levandes antal avtog, och deras bostäder stod övergivna. Man stadgade dödsstraff på självmord; ingenting hjälpte."

Vi behöver alltså solsken och vackert väder. Vi behöver vår. Hjalmar Söderberg skrev det 1897 och jag säger det 2010: det räcker med det gråa vädret, vi kommer utan tvivel att bli fullständigt galna om det inte slår över snart.

Swedish oral imorgon. Därav referensen till Söderberg. Bernth hade varit stolt.